Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Mörne - Ny tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 EMIL HASSELBLATT
nare avdelningarna i »Ny tid», vilka efter min mening
på intet sätt stå tillbaka för den första. Där ingå
dikter, som fullkomligt hålla måttet med vad Mörne
fordom presterat i liknande stil, om icke heller någon
synnerlig fördjupning eller formell utveckling gör sig
märkbar. Från hans egen dom över dem (»Epilog»)
måste man bestämt taga avstånd. När man som han
kan få de patriotiska strängarna att klinga med så
ädel kraft som till exempel i »Framtidsdröm» eller
»Världens skönaste land» (där rytmen dock icke är
alldeles säker), kan samla en så förtätad stämning i
några knappa strofer som »Snart komma åren» och
»Ur dagboken», kan måla ett sommarlandskap i så
skära färger som »Juninatt» eller »xHögsommarnatt»
— då har man förvisso icke ännu krossat sin lyra eller
sett en förbrukad diktvärld falla i stycken. Bland
dikterna i denna avdelning finnas några, som
påtagligen verka sparat fyllnadsgods, såsom »När det
lugnar» och »Låt din godhet vara», samt en del rent av
svaga saker, såsom »Svek», Jurmobilderna och den
senare vårdikten. Men i andra åter är anslaget lika
friskt och klingande som någonsin. Jag nämner
några stycken: »På plagen», »I gungande båv»,
»Morgon». En ton av bitter misstämning klingar in
mellan dem. Den gjorde sig hörbar redan förut,
jag minnes »Vårkväll» i »Nya sånger». Nu sprider
den sig över många av häftets sista blad och
utmynnar i en trist ensamhetskänsla, sådan den i sin
modlösa melankoli talar exempelvis ur »Uppgörelse».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
