Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Mörne - Ny tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARVID MÖRNE 247
Dess ursprung är lätt att spåra; men man vill dock
i det längsta hoppas, att Mörne ännu skall lyckas
förjaga dess skugga för att i soliga stunder finna sin
ungdoms vackra erfarenhet besannad:
»Har jag somnat i doft av klöver,
doft av dagg och av nattviol,
har jag drömt, att jag vandrat över
vida ängar i julisol,
får min djärvaste tanke svinga
högt som svalan i rymdens blå,
får min vackraste visa klinga,
får jag minnen att leva på
Eget är det att se, hur djupt de gamla intrycken
bränt sig in i Mörnes diktning. De leva kvar, även
där han tror sig mest frigjord från dem. Till och
med när han i »Världens skönaste land» vill omsluta
hela fäderneslandet med sin längtan, tecknar sig
ofrivilligt kustlandskapets former och färger för hans
blick. Just detta drag är karaktäristiskt för Mörne,
särskilt i motsats till Gripenberg, vars underbara
sång »Det skönaste landet» diktens både titel och
adress föra i minnet. Hos Mörne en stark, men
absolut lokal naturbild, hos Gripenberg det vida
perspektivet över ödemarkernas »ändlösa furumo», som sluter
hela norden i sin famn. Men varför jämföra? — bägge
äro de i sin art märkliga utslag av sina diktares
sångart och vår vitterhet har plats för båda.
(1903.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
