Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertel Gripenberg - I. Gallergrinden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 EMIL HASSELBLATT
rande, färgmättade glans. Diktaren har avsagt sig
de starka, påträngande bilderna, de grella
kontrasterna, den deklamerande retoriken, de billiga
effekterna, som ibland kunde få ett tycke av scenens
rasslande maskineri, kort sagt, hela den yttre
apparaten, som bländar i första ögonblicket, men
lämnar en tom och kall, när överraskningen är förbi.
Han strävar till större enkelhet, utan att därför
uppgiva något av uttryckets skärpa eller pregnans. Så
enkel och naturlig diktionen numera formar sig i
Gripenbergs dikt, står den fulländningen närmare än
någonsin. I sin förnäma elegans, sin nästan
akademiska skolning är den ett smidigt och träffsäkert
verktyg, som sällan halkar förbi målet. Det är en
enkelhet, som är frukten av sträng formell tukt, en
naturlighet, som bottnar i hög konstnärlig kultur.
Detta framträder icke blott i sonetterna, där den hör
ihop med själva versformen och betingas av den,
utan också i andra delar av samlingen. »En grav»
till exempel är en ny ton på Gripenbergs lyra, så
klangfull, så manligt hög och stark, att den bär fram
över många av de stämmor av personlig åkallan och
bikt, varav hans dikt är genomträngd. I sin sublima
flykt är den i sin art ett motstycke till den präktiga
»Hungervisan»:
»Vård på graven du ej behöver,
hög som äran är skyn däröver.
Allting döden i glömska söver,
äran ensam blir evigt kvar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
