Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertel Gripenberg - I. Gallergrinden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERTEL GRIPENBERG 253
rytmisk effekt, såsom till exempel i »Rakoczys
ryttarmarsch», bygger sin dikt på ett givet musikaliskt
underlag, så att den verkar nästan som text till
melodien. Och hans prosa är slät, nästan fullkomligt
utan rytmisk accentuering. Men detta innebär
naturligtvis på intet sätt, att han ej från sina
förutsättningar behandlade rytmen med samma fulländade
mästerskap som versen i övrigt. Det är en skillnad
till arten, icke till graden. Den som likt Gripenberg
kan fylla sin vers med ett sådant triumfens skallande
segerjubel som dityramben »David dansar» eller
smida sina strofer till en så metallisk och fulltonig
klang av bräddad smärta och högburen manlig
fattning som i dikten till Edelfelts minne, för att icke
tala om några utomordentliga fynd i de tidigare
samlingarna, han är mästare på sitt område, lika
väl som den, som i en dikt låter en höra bonddansens
stoj på landsvägen en sommarafton eller
dyningarnas långa, suckande böljeslag mot utskärens
hällar. Han skapar sällan fritt utanför vanda
gränser, men han rör sig inom dessa med smak och
urskillning, och apteringen har ofta skett med en
nästan genialisk blick för vad ämnet och stämningen
kräva.
I långt högre grad är Gripenberg en ordets och
bildens konstnär. Hans form, redan från det första
framträdandet så uttrycksfull och säker, har under
umgänget med det poetiska instrumentet ytterligare
vunnit i fasthet, utan att förlora något av sin skim-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
