Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertel Gripenberg - I. Gallergrinden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 EMIL HASSELBLATT
velsens stunder brottas med. Till sådana poetiska
konststycken ville jag räkna sonetterna till den
gröna, vita och röda månen. De äro alster av ett slags
poetisk spieltrieb, skickligt hopfogade och av
en viss målerisk effekt, men oberörda av den
diktarässjans heliga eld, utan vilken den mest fulländade
vers blir blott en lysande lek med ord. Gripenbergs
dikt slår sällan an frasens ton av svulst eller prål.
Men den kan verka ihålig och tom under formens
glänsande smide. Så direkt som dess sammanhang
är med det personliga i skaldens förnimmelse,
blottar den genast sin karaktär av mask eller natur.
Gripenbergs diktartemperament är alltför starkt och
djupt för att han vore i behov av att anlägga någon
roll — desperado-perioden synes numera avgjort
förbi — men han har bevarat en viss svaghet för
posen, gesten, som icke alltid motsvaras av det,
som lever bakom den.
Högst når skalden som nämnt i sonetterna. På
måndikterna och ett par andra när Död», »Se
ormens gadd —) måste de räknas bland det mognaste
och bästa Gripenberg någonsin skrivit. Det är ett
avgörande bevis på styrkan och intensiteten i hans
begåvning, att han lyckas bäst, där svårigheten är
störst. Man vore frestad att tro, att den
strömmande ådern i hans dikt och hans otroliga lätthet
att skapa behövde detta rent yttre motstånd för att
riktigt få upp trycket. Det är en nästan gallisk
skärpa över dessa dikter. Formen är briljant, smi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
