Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertel Gripenberg - I. Gallergrinden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERTEL GRIPENBERG 257
dig och säker, glänsande och fast, liksom smidd i
stål. Till innehållet spänna de över olika strängar.
Jag har redan antytt några. Flertalet berör för
Gripenberg karaktäristiska motiv. Där är
sinnesrusets skälvande vällust (»Svanen till Leda») och
den övermätta reaktionen (»Faraos svårmod»), där
är det heta begäret efter ögonblickets lust (»Efter
mörkret») och den svala drömmen om paradisets ro
(»Narkos»). Gripenberg har smakat
konstnärskapets både sötma och förbannelse. Han följer ännu
hängivet skönhetsgudinnans spår och drömmer om
hennes uppenbarelse för de trogna på »öknarnas
förklaringsberg», men han inser på samma gång, att han
därmed dömt sig hemlös på livets stigar (»För alla
vindar») och känner sig i hennes följe som flyktingen
från ett nederlag (»De befriade»). Han har försatt
sig utanför det hus, där han fordom var hemma, han
ser skimret av festens lampor, men vågar sig icke in:
Framför mig ligger tyst och stängt ett hus,
i vilkets salar jag en gång var hemma.
I nattens stillhet hörs ej mänskostämma,
i träden klagande går vindens sus.
Och fruset knarrar trädgårdsgångens grus
och parkens skuggor röra sig och skrämma.
Hur väl man sökt att varje stråle dämma,
i fönsterspringorna dock skimrar ljus.
Än brinna lamporna som själv jag tände,
än kan jag le åt vandringens elände,
ännu mig ödet ej till marken slog.
17 — Emil Hasselblatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
