Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertel Gripenberg - II. Rosenstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERTEL GRIPENBERG 265
samlingen vittnar därom. Den lägger varken något
till eller tar något ifrån. Den sviker inga
förväntningar, men den upyfyller heller inga löften. Den är
på det hela taget — eller verkar åtminstone på mig
— i så mycket högre grad färdighet än djup och
stark ingivelse, att jag vid läsningen ofta ertappat
mig med att lyssna till orden förbi meningen och
slutligen lagt boken ifrån mig med en ganska
bestämd förnimmelse av, att skalden här satt en
parentes i sin utveckling, en parentes, som ingalunda var
nödvändig, men ej heller bör få lov att störa dess
hittills så jämnt och vackert stigande linje.
I formen äro dikterna så gott som oklanderliga.
De hava kvar hela den metalliska fastheten, den
kristalliska glansen från »Gallergrinden». På sätt och
vis nå de till och med över den. Skalden är inte
längre bunden vid sonetten allena. Han rör sig med
större frihet, griper efter nya rytmer, nya schema. Men
till dem alla för han med sig den stränga tukt, den
skolade kultur han vunnit i sin kamp med sonettens
regeltvång. Ser man blott till det yttre, stå dikterna
i »Rosenstaden» i bredd med det bästa Gripenberg
skrivit. Blott i sina mest färdiga sonetter har han
förr med en så sammanträngd styrka förenat en så
bestickande smidighet i uttrycket. Hans verser
brinna i lysande, tropiska färger, bilderna strö över de
knappa stroferna en rikedom av rosor, tulpaner,
topaser, rubiner och andra Ispahans härligheter, men
de ha i all sin yppiga prakt en underbar genomskin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
