Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertel Gripenberg - II. Rosenstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 EMIL HASSELBLATT
att förvåna sig över. Men fiktionen har felet att inte
täcka upplevelsen. Man tycker sig märka, var
konstruktionen trätt till för att fylla luckorna. Det är
som om den djupa resonansen med ens bleve borta
och tonen finge en tunn skärpa, som skvallrar om ett
pressat läge. Särskilt synes det mig fallet i två
dikter som »ÖOrmen» och »Förbannelsen», vardera på
den dramatiska handlingens toppunkt. I stället för
att samla den poetiska ingivelsen i en kraftig
klimax, vars spänning meddelade sig både framåt och
tillbaka, verka de som skrivna på beställning, under
tvånget att finna en anslutning mellan bokens två
stämningsanslag. Också inlednings- och
avslutningssångerna synas mig tillkomna snarare av behovet
att slå en ram kring det hela än av inre
nödvändighet. Vore det förmätet att antaga, det de blivit till,
efter det samlingen — åtminstone i sina huvuddrag
— redan var färdig och den ingivelse, som värmer
och lyser genom de bästa av dikterna, domnat och
mist sin eld ?
Detta har dock naturligtvis litet att göra med
det intryck man mottager av dikterna var för sig.
Löser man tråden, bli pärlorna fria. Bland dikterna
i »Rosenstaden» finnas trots allt detta en del, som
komma att bevara sin plats i Gripenbergs verk. De
falla i allmänhet mer eller mindre på sidan om
novellen. De bästa stå, karaktäristiskt nog, så fritt,
att man i dem finner varken ökenprinsens eller
Lindagulls namn. Måhända utgöra just de den kärna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
