Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertel Gripenberg - II. Rosenstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERTEL GRIPENBERG 271
ten, och Gripenberg är inte den, som i förtid drar in
tyglarna:
»Vägar leda mot fröjd, mot kval
slingrande, krökta, raka —
blott till Ispahans rosendal
leder ingen tillbaka»
Oaserna på den färden kunna i alla fall bli många
nog.
Man har naturligtvis ingen rätt att betvivla
styrkan och äktheten av de förnimmelser, som ligga till
grund för dikterna i »Rosenstaden». Men det vilar
onekligen något litterärt över flertalet av dem.
Ungdomsdikternas heta musik med den ofta antagna
posen av utmanande desperation hade i sitt bullrande
furioso en djupare bröstklang än denna konstfulla
trubadurpoesi, som nästan smälter bort i sinnligt
välljud. Det beror naturligtvis främst på ingivelsens
art. Men det ligger kanske också i den novellistiska
omklädnaden. På mig åtminstone verkar den
ohjälpligt påsatt, långt mer än den orientaliska kostymen
i övrigt. Jag känner ingenting närmare om
dikternas tillkomst, men jag vågar en förmodan, att tanken
på den unge ökenprinsens och skön Lindagulls
olyckliga kärlekssaga tecknat sig för skaldens fantasi på
ett jämförelsevis sent stadium av samlingens
tillblivelsehistoria. Avsikten är inte svår att fatta.
Det har gällt att bringa rörelse i det annars nog
enahanda materialet. I och för sig är det ej heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
