Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Procopé - Röda skyar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
400-års fest. Även om dikten vid en närmare
granskning icke uthärdar denna jämförelse, så
vittnar blotta tanken på en dylik sammanställning,
att vi här ha att göra med en poetisk skapelse av
mer än vanliga proportioner.
Alldeles förträffligt har skalden lyckats frigöra
sig från aktens så att säga rituella handling för att
så mycket djupare träffa den parnassiska stämning,
som utgör högtidlighetens ideella innebörd. — Emot
frågornas stängda port vandra mänsklighetens skaror,
sändande sina eviga vadan? och varthän? mot
dess stumma kopparplåtar. Fjärran, bortom graven,
skimrar sollandet med joniska kuster; gossar och
flickor, förenade i jordisk sällhet, glamma där vid
bäckarna och prästinnor med grekiskt knutna lockar
dansa »solnedgångsdanser i aftonlundars smek». Men
Karon färjar de hemlösa själarna över till månlandet,
skuggornas land, där natten är utan stjärnor
och gryningen aldrig tändes. — Människans mål är
en ändlös upptäcktsfärd mot självdanade rymder.
Att slå sig till ro på vunna lagrar vore att svika
uppgiften i sanningens tjänst:
»Vi, eviga sökare, aldrig få
med sanningens småmynt oss nöja.
Ju högre vi gå, ju högre vi nå,
dess högre ock målet vi höja.
Den stjärna vi följa hör icke till dem,
som stanna till sist över Betlehem.
Den tvingar oss ständigt ut över branta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
