Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gerhart Hauptmann - Der arme Heinrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308 EMIL HASSELBLATT
styrde han sitt folk med mild försyn och ryktet om
hans klokskap och höviska seder gick vida omkring.
Då drabbades han plötsligt av en svår hemsökelse.
Spetälskan slog hans kropp med sina vämjeliga sår.
Med ens fann han sig förflyttad från ärones tinnar
långt ned i bredd med de usle stackare, som, uteslutna
från samhällelig och mänsklig gemenskap, på gator
och torg läto höra sin varnande skramla,
»gudsfolket», som man visserligen aktade såsom utvalda
redskap för lidandets himmelska syften, men det oaktat
flydde med fasan och fruktan för ett orent djur. —
Mot detta onda visste de läkekunniga endast en bot:
att en ung, ren jungfru frivilligt offrade sitt
hjärtblod för den sjuke. Förtvivlad över detta grymma
besked avsade sig riddaren makt och rikedomar, allt,
utom en avsides belägen lantgård, där han slog sig
ned för att i enslig tillbakadragenhet försänka sig i
sorgen över sin olycka.
Här framlevde han nu tre långa år, vårdad av
förpaktaren och dennes hustru med all den omsorg
tacksamheten mot husbondens tidigare välgärningar
och tanken på egen framtida fördel ingav dem. Deras
dotter, en ung, förtjusande flicka i knoppningsåldern,
utgjorde under tiden hans ständiga sällskap och
fattade därunder en så innerlig tillgivenhet för den
olycklige gästen, att — som det med nästan biblisk
enkelhet heter i dikten — »man sf selten iender vant wan
under ir herren fuoze». Ur denna känsla vaknar
slutligen hos henne tanken på att med offerdöden fri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
