Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gerhart Hauptmann - Der arme Heinrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GERHART HAUPTMANN 309
köpa riddaren från sjukdomens förbannelse. Hennes
enträgna iver övervinner både faderns och moderns
motstånd, och då till slut även riddarens stolta
betänkligheter fallit till föga, anträda de två
tillsammans den långa färden till läkekonstens ryktbare
mästare i Salerno.
Förgäves förehåller också denne flickan det
vanskliga i hennes uppsåt. Blott den minsta skymt
av tvekan, blott en suck av ånger, frampressad av
plågorna, när kniven sliter hjärtat ur hennes bröst,
och hennes gärning är förspilld. Men hon låter sig
icke hindras. Hon vet ingenting bättre än att få
återge sin herre livets lycka och samtidigt köpa sig
själv salighetens krona. Redan ligger hon bunden
och blottad under läkarens händer. Då hör riddaren
knivens gny mot brynstenen och störtar in för att
befria henne. Tanken på att en oskyldig skall ljuta
sitt liv för hans skull blir honom outhärdlig. På
nåd och onåd lämnar han sig i Guds hand.
Offerhandlingen går om intet. Men den himmelska
försynen, som rörts av så mycken fromhet och ädelmodig
självuppoffring, förbarmar sig över dem båda och
skänker riddaren hälsan tillbaka. Frisk och sund
drager han hem till sitt land igen och med honom
hans »trûtgemahele», nu hans brud inför Gud och
människor. I de församlade herrarnes och
vasallernes närvaro omfamnar han henne och tillkännager
sin avsikt att taga henne till äkta. »Då wåren
pfaffen gnuoge: die gåben si ime ze wibe», tillägger sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
