Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gerhart Hauptmann - Der arme Heinrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312 EMIL HASSELBLATT
ning. Men det bevisar tillika hans sunda
konstnärliga smak, att han förmått avstå från en dylik
lättvunnen »schauer»-effekt för att i stället leda
motiveringens trådar till en djupare knutpunkt. Han
försöker icke därmed göra det otroliga sannolikt — det
vore en försyndelse mot sagans heliga ande och
dessutom i det hela fruktlöst — men han lyfter
företeelsen från den naiva övertrons plan upp till området
för själslivets mystiska fenomen.
Den största avvikelsen i sagans och skådespelets
inbördes förhållande inträder emellertid vid ett av
handlingens viktigaste skeden, det, där Heinrich låter
förmå sig att mottaga flickans anbud. Den förra
avfärdar saken ytterst enkelt. Riddaren avslår
visserligen först, men utan att några nya
omständigheter tillstöta ger han efter någon tids betänksamhet
vika — av tacksamhet mot föräldrarna och för att
göra flickan en glädje. Så lätt kommer Hauptmanns
hjälte naturligtvis icke från striden mellan stolthet
och böjelse. Han visar till en början med ädelt
förakt förslaget ifrån sig, undflyr Ottegebe och
begagnar sig av alla tillgängliga medel, till och med
den råa förolämpningen, för att besegra hennes
offervilja. Först när han, söndersliten av inre kval
och jagad av människorna som en smittad hund,
släpar sig fram till eremitens hydda i skogen, där
Ottegebe finnes dold, och plötsligt, utom sig av
förtvivlan och kroppsliga lidanden, ser henne stiga fram
som i en syn av visionär skönhet, halvt inbjudande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
