Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gerhart Hauptmann - Der arme Heinrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GERHART HAUPTMANN 315
Samma sak har sagts otaliga gånger förut, men
icke ofta med ett starkare återljud av brusande
inre uppror. När Heinrich slutat sin förklaring,
störtar Ottegebe till hans fötter, överhöljer hans
händer med häftiga kyssar och tillkännager sin
beredvillighet att sona hans straffdom.
Tredje akten ter sig betydligt svagare.
Heinrich har sökt sin tillflykt i en håla långt borta
i en öde vildmark och utstår här sin förtvivlade
Jakobskamp. Här uppsökes han i tur och ordning av
Ottacker, pater Benedikt och Gottfried, som dels
bringa honom bud om hans frände, Conrads trolöshet,
dels fresta honom med underrättelser om Ottegebe,
hennes envisa vidhållande av sin åstundan att få dö
för hans skull och faran för hennes andliga och
kroppsliga ofärd, därest hon ej får tillfälle att
fullfölja sin kallelse. Men allt förgäves. Heinrich
beter sig som en rasande, skymfar, hånar, förbannar
dem, utbrister i hädelser mot Gud och hela världen
samt driver dem till slut i besinningslös vrede på
flykten. Det är i dessa långa utgjutelser jag
framför allt saknar den starka inspiration och dödsmörka
lidelse, som kunde bära fantasien ut över de
avgrunder av själsligt lidande, varöver de sträva att
spänna. De innesluta otvivelaktigt partier av
mycken pregnans och poetisk glans i uttrycket, såsom
när Heinrich mäter sin egen och med den hela
mänsklighetens förnedring:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
