Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Den pietistiska rörelsen i Tyskland. — Förföljelser mot Folcher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
desideria, d. v. s. hjärtlig åstundan efter en Gud behaglig
förbättring af den sanna evangeliska kyrkan». På samma gång
föranstaltade han äfven religiösa sammankomster i sitt hus, s. k.
Collegia pietatis, för att inom församlingen uppväcka kristlig
fromhet. Detta hans exempel efterföljdes ock på många ställen. Ett
synnerligen stort intlytande utöfvade han genom den ställning, han
i Dresden innehade såsom hofpredikant. Lifvade af samma ande
som Spener började tre unga magistrar i Leipzig att hålla s. k.
Collegia philobiblica, där de sökte på ett praktiskt sätt utlägga
och förklara den heliga skrift. En utaf dessa unga män var
August Herman Franke, hvilken samlade vänner af en lefvande
kristendom omkring sig i och för bibliska samtal. Denna
riktning, som representerades af Franke, fick namn af pietism och
hade sitt hufvudsäte förnämligast i Halle.
Under Karl XII:s tid började den pietistiska rörelsen sträcka
sina verkningar äfven till vårt fädernesland. Ursprungligen hade
den tyska pietismen slagit rot i Sveriges tyska provinser, men
denna rörelse bekämpades synnerligen kraftigt af pietismens
häftigaste fiende Johan Fredrik Mayer, hvilken under en tid
beklädde generalsuperintendentposten i Pommern och var kansler
vid universitetet i Greifswald. Denne man blef rådgifvare i
kyrkliga ärenden hos Karl XI, hvilken själf var mycket nitisk för
renlärighet och sträng ordning inom kyrkan. Det var klart, att
konungen, påverkad af nämnde Mayer, skulle blifva allt mer och
mer fientligt stämd mot den pietistiska rörelsen. Den 6 okt.
1694 utgafs på tyska ett påbud, hvaruti konungen beklagade det
i Tyskland omkring sig gripande svärmeriet och den ringaktning,
man visade för kyrkans symboliska böcker, hvarför han af
»landsfaderlig omsorg för sina undersåtars eviga välfärd» befallde, att
alla invånare i hans provinser, af hvad stånd och kondition de
än vore, men i synnerhet präster och lärare skulle afhålla sig från
alla kätterska, farliga, misstänkta och anstötliga talesätt, på intet
vis tåla privata sammankomster i husen eller andra hemliga
conventicula samt stadigt hålla sig vid Guds ord och de besvurna
symboliska böckerna, hvarjämte hårdt ansvar, ända till afsättning
och landsförvisning, stadgades som påföljd för brott mot detta
påbud. Guds ord kunde dock icke bindas. När Herrens tid
var inne, hade han ock män färdiga att kämpa för evangelii sak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
