Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Andliga rörelser i Finland. Ulstadius, Schæfer och Uhlegius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 ö ANDRAVEAPISEET.
ändrade tänkesätt. Sedan han därefter högtidligt återkallat denna
sin åtgärd, benådades han från det ådömda lifstids- och fängelse¬
straffet men ålades att undergå kyrkoplikt. Men för att undgå
denna begaf han sig 1695 utomlands och vistades i flere af Europas
länder. Under ett år vistades han i Halle och under !/> år i Quidling¬
burg, där han gjorde bekantskap med Gottfried Arnold. Därefter reste
han till England och därifrån till Nya Sverige i Amerika. Öfverallt
förföljdes han af oro i sitt inre, därför att han affallit från Ul¬
stadius. Sedan han vistats ett halft år i Amerika, begaf han sig
till hemlandet, och efter att hafva utstått outsägliga försakelser
anlände han till Åbo 1701. År 1703 ställdes han inför domka¬
pitlet till rätta för sin försummelse af gudstjänsten. Denna rätte¬
gång fick dock inga vidare följder. I en inlaga till hofrätten 1707
förklarade han sig åter för Ulstadii meningar och förkunnade,
att stora olyckor skulle träffa Åbo stad, hotade biskop Gezelius
såsom en Belials man och förkunnade det tusenåriga rikets snara
ankomst. Han insattes nu i fängsligt förvar på Åbo slott, dit
hans vänner hade tillträde. Bland andra, som besökte honom,
var äfven en änka. Med henne ingick han ett hemligt äkten¬
skap. För att redogöra för detta sitt förhållande inställdes han
inför domkapitlet 1703. Men domkapitlet lyckades icke få någon
klarhet i sakén. Slutligen öfverflyttades han till Gefle slott, där
Han dög kår 1728:
Det är i sanning ett tragiskt slut på dessa personers lif.
Utan tvifvel skulle en annan behandling medfört ett annat resul¬
tat. Man må icke undra på om människor, hvars inre hjärte¬
strider förblefvo oförstådda äfven af dem, som bort kunna be¬
döma andliga ting andligt, framträdde, som om de icke voro »rik¬
tiga i hufvudet». Men under allt detta är det dock godt att veta,
att det sista domsutslaget skall fällas af den barmhärtige hjärte¬
rannsakaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
