Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Prosten Nils Grubb i Umeå och det s. k. umeå-oväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET 18:DE ÅRHUNDR. 31
trodde- tämligen allmänt, att det var ingen annan än kyrkoherden
Hernodius, som var författare till denna skrift. Sedan resultatet
af kommissionens undersökning kommit till Kungl. Maj:t, resol¬
verade han: den 12 jän. 1726, att han funnit, att konsistorium. i
Hernösand »mycket förhastat sig» i denna fråga, då det, prosten
Grubb ohörd, till följd af ensidiga berättelser angripit honom, och
ansåg Kungl. Maj:t, det hade varit konsistorii plikt att bättre
hafva eftertrågat och utforskat rätta förhållandet och samman¬
hanget.
Konsistorium fick sålunda af Kungl. Maj:t en ganska all¬
varlig skrapa. Men icke nog härmed, Kungl. Maj:t uttalade
öfver prosten Grubb, som dock nu hade med döden afgått, det
Största beröm, tilläggande, att prosten Grubb med stor flit och möda
efter Guds ord, de symboliska böckerna och kyrkoordningen före¬
Stått sin församling samt hållit en allvarsam hand öfver kyrkoord¬
ningen inom densamma och med lära och lefverne betygat detta.
Därför pröfvade Kungl. Maj:t rättvist och billigt, att framlidne pros¬
ten, magister Nils Grubb, borde nu efter sin död tillgodonjuta det
välförtjänta beröm och loford, som han förvärfvat sig i lifstiden
genom ett troget förvaltande af sitt herdeämbete. Beträffande
smeden Ulander och studenten Holmqvist gaf Kungl. Maj:t dem
det vitsord, att genom dem och deras nit ingen skada skett. Emel¬
lertid ansåg Kungl. Maj:t dem hafva »gått för vida genom Guds
ords predikande, förklarande och utläggande», hvadan de fingo
en varning att hädanefter hörsamma Kungl. Maj:ts förnyade
förordningar om olofliga sammankomster.
Däremot utlät sig Kungl. Maj:t om de tvenne tolfmännen,
Erik Larsson och Peter Jakobsson, att, som de framkommit med
en grof smäde- och anklagelseskrift mot prosten, så, ehuru dessa
tolfmän återkallat och afbedit sina beskyllningar, de icke desto
mindre för en så grof misshandel borde allvarligt straffas. Där¬
för pröfvade Kungl. Maj:t rättvist, att vederbörande domare
med all flit borde rannsaka om rätte upphofsmannen till denna
smädeskrift och sedan öfver så väl tolfmännen som författaren till
skriften fälla ett sådant utslag, som lag och rätt fordra. Men
värst. af alla råkade kyrkoherden Hernodius ut. Ty om honom
yttrade Kungl. Maj:t, att han funne af kommissionens rannsakning,
att den, som framför andra sökt påbörda prosten Grubb en mängd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
