Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Prosten Nils Grubb i Umeå och det s. k. umeå-oväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 ; FJÄRDE KAPITLET.
Den 29 nov. 1723 förnyade Kungl. Maj:t sin befallning an¬
gående kommissionen, hvilken också inställde sig i Umeå 1724.
Hela församlingen kallades till rannsakning till kyrkan, men, när
rannsakningen skulle börja, förklarade konsistorium genom sin
fullmäktige, lektor ERIK WALLANGER, att, som staden Hernösand
blifvit uppbränd af fienden och de skrifter, som rörde denna sak,
äfven blifvit uppbrända, så kunde de genom Kungl. Maj:t angifna
målen icke vidare bevisas, än hvad de ännu lefvande angifvarne
ville vidkännas.
Detta var nu mycket kärkommet för herrar angifvare, hvilka
kände det hett om öronen, då det gällde att bevisa sina ankla+
gelser mot Grubb. När därför åklagarena förekallades, så nekade
flere af dessa, att de skulle hafva angifvit Grubb för något ovä¬
sende, och andra åter förklarade, att de hade intet att andraga
mot honom »utom det, som honom i deras skrifter synts röra».
Men dessa skrifter voro nu lyckligtvis uppbrända. Det fanns
dock en, som på fullt allvar stod fast vid sina anklagelser och
gSjörde- allt: för att -bringa:dem-1 bevis: Det var kyrkoherden
Burträsk, ANDERS HERNODIUS, som förut varit kaplan i Umeå
under Grubb.
Nu afhörde konsistorium 46 vittnen på ed, hvarvid ock den
församlade menigheten åtskilliga gånger tillspordes. Af den vid¬
lyftiga rannsakningen framgick, att de vidunderliga historier, som
vi här förut omtalat, befunnos uppdiktade af de illfundiga präs¬
terna. Emellertid inlämnades vid rannsakningen på »samtlige
allmogens vägnar i norra tredingen af Umeå socken» en skrift,
som var författad af en atskedad fänrik, samt dessutom en klago¬
skrift, underskrifven af två tolfmän, hvari Grubb i hånande ord
beskylldes för åtskilliga fel i kyrkoförvaltningen samt anklagades
för att hafva utkastat okristliga och obarmhärtiga domar öfver
prästerna samt att hafva nedsvärtat både herdar och får i främ¬
mande församlingar. Denna skrift upplästes i hela församlingens
närvaro på kyrkovallen, hvarefter församlingen på tillfrågan en¬
hälligt svarade, att de härutinnan ingen del hade, och att den,
som uppsatt skriften, finge själf försvara densamma. Förskräckta
häröfver inkommo tolfmännen strax med en annan skrift, hvari
de bekände, att de »voro af prostens fiender därtill förledda>», samt
bådo så väl kommissionen som prosten Grubb om förlåtelse. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
