Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Erik Tollstadius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET 18:DE ÅRHUNDR. 39
man medgaf honom rätt att förmedelst en egen håf göra insam¬
ling under gudstjänsterna, och, då han under en predikan anmälde,
att han fått tillstånd därtill samt ändamålet med denna insamling,
så flödade inom några få helgdagar så många gåfvor in, att han
ansåg det vara nog och aflyste under tacksamhet detta sätt att
insamla medel. Det säges t. o. m., att de, som icke hade pen¬
ningar, kastade i håfven ringar, örhängen, snusdosor m. m.
Ryktet om hans anderika predikningar, hans heliga lif, hans
intagande umgängelse, hans brinnande kärlek till Gud och nästan,
hans outtröttliga välgörenhet, hans rika erfarenhet af Herrens
vägar kunde icke annat än sprida sig vida omkring. Men hans
redan förut strängt anlitade tid upptogs ytterligare af olyckliga
från alla stadens delar, hvilka voro sjuka, bedröfvade och an¬
fäktade och därför besökte honom. TI synnerhet tillkallades han
för att bereda till döden dödsfångar samt för att ledsaga dem
till afrättsplatsen. De flesta af dem, han dit åtföljde, voro ånger¬
fulla och botfärdiga och kunde med hopp om sina synders för¬
låtelse böja sin hals under bilan. Många förstockade lyckades
Kan bringa till syndakänsla. Mången gång hände det, att, när
domaren icke kunde förmå den förhärdade brottslingen till bekän¬
nelse, han tillkallade Tollstadius för att bistå sig, och ofta lyckades
det denne att med några få ord bryta de bojor, som höllo syn¬
daren fången. Några exempel på, huru Gud särskildt på detta
arbetsfält beskyddade sin tjänare, må här lämnas. En dag kom
han till Smedjegårdshäktet för att besöka en lifstidsfånge. I porten
mötte honom ett barn, som bad honom vända om. Hans vaksam¬
ma själ fick däraf i sitt inre ett djupt intryck, och, van att lyda
andens maning, vände han om och gick hem på barnets befall¬
ning. När han dagen därpå besökte fången, bekände denne, att
han haft allt i beredskap för att mörda honom, ikläda sig hans
dräkt och rymma. Herren hade därefter uppväckt den brotts¬
liges samvete.
En annan dag gick Tollstadius på gatan och såg genom ett
plank en man med förstördt anlete lägga an för att skjuta
honom. Stilla och fromt gick Tollstadius honom till möte, hvar¬
vid geväret föll ur brottslingens händer, och sade: »Min vän,
hvad har jag gjort dig emot, att du vill mig så illa?» Den olyck¬
lige svarade: »Ingenting, herr kyrkoherde. Förlåt mig för Guds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
