Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Erik Tollstadius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 FEMTE-RAPITELET:.
skull. ’ Jag är en osalig och fördömd människa och ledsen vid
lifvet. Därför ville jag mörda någon för att få gå till döden.» »Men
hvarför valde du då mig?» frågade Tollstadius. »Jo>», svarade
mannen, >jag hörde herr kyrkoherden predika i söndags och
tänkte då, att, om någon skulle dö salig, så skulle det vara kyrko¬
herden, och därför ville jag taga lifvet af honom.» Tollstadius
tog honom med sig hem, och så småningom blef denne olycklige
en stilla och lycklig människa.
En dag inträdde i hans rum en okänd herre med anhållan
från en dödsdömd om hans besök. Tollstadius följde honom.
Utanför porten väntade en täckvagn. Han steg in i vagnen och
hans ögon förbundos. Efter att hafva rest ett stycke stannade
vagnen vid ett hus, och han fördes uppför några trappor. Då
bindeln aftogs, befann han sig i en sal, hvarest stupstock och bila
voro tillreds. Emedan han på denna tid var mycket hatad och
förföljd, så trodde han, att afrättningen var tillämnad honom och
sade:. »Är det jag, som här åsyftas?» — »Nej», svarade man,
>men innanför detta rum finnes en lifdömd, som inom en timme
skall afrättas. Fan har begärt att få tala vid er, förrän han dör.
Men, om han säger er sitt namn eller ni frågar det af honom,
så hafva vi beslutit att äfven afrätta er.> ”Tollstadius gick in,
samtalade med fången och hemfördes på samma sätt; som han
ditförts. Vid närmare besinning inför Gud sökte han få före¬
träde hos konung Fredrik, för hvilken han angaf denna sak, men
den förblef det oaktadt i ett hemlighetsfullt mörker. Utan tvifvel
gällde denna afrättning en man, som man ville rödja ur vägen,
emedan han hade alltför stor kunskap om Karl XII:s dödssätt.
Vid ett annat tillfälle blef Tollstadius kallad till den olyck¬
lige Lewenhaupt, hvilken var dömd till döden. Han kom och
fann generalen vid brädspelet. »Herr generalen tror sig hafva
tid med sådant dagen före sin sista», sade Tollstadius. »Ja, man
måste med något fördrifva ledsnaden och förkorta tiden», svarade
generalen. »Ack, den är alltför kort för att på ett sådant sätt
bortslösas», fortsatte Tollstadius. Under samtalet erkände Lewen¬
haupt, att han icke trodde på själens odödlighet och ett lif efter
detta. »Men», sade Tollstadius, »om herr generalen skulle finna
sig härutinnan bedragen, det vore ju förskräckligt, och huru
skulle det då gå?» Vid denna fråga af den kärleksfulle Toll¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
