Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Erik Tollstadius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET 18:DE ÅRHUNDR. AT
tioner och dessutom var 14 år äldre än Tollstadius, äfven var
med på förslaget. Konungen ville icke utnämna Båld men hade
också svårt att gifva pastoratet åt Tollstadius, hvarför man till
sist gjorde den hemställan till honom, att han skulle afgå från
förslaget. Men hans svar blef, att »han hade nu en gång lämnat
saken åt Guds visa försyn och styrelse, så att han ej vågade vid¬
röra den med någon sin egen vilja, hvarken göra med eller mot
utan öfverlät den undergifvet åt Gud och konungen. Han vore
nöjd, blefve han äfven skickad till Lappland eller Amerika.»
Konungen beslöt nu att låta lotten fälla utslaget. Den föll på
Tollstadius, och han blef pastor i Jakob, där han vistades ända
till sin död.
Vi vilja utom de förr nämnda ytterligare anföra några exempel
på, hurusom Tollstadius i sin verksamhet stod under ett alldeles sär¬
skildt Guds beskydd. Han gick en gång på gatan och såg sig
tillbaka af en händelse. Då upptäckte han en man, som närmade
sig honom för att stöta en blottad knif i hans rygg. Han vände
om och gick emot honom. Mannen släppte af förskräckelse
knifven i gatan. »Jag är köpt att mörda herr kyrkoherden, men
jag har ej förmått att komma närmare än på åtta steg», sade
han. Han ville omtala namnet på den person, som betalat honom,
men Tollstadius tillslöt hans mun och tog honom med sig hem,
förde honom till tron och fick i honom en vän.
En annan gång åkte han öfver Skeppsholmsbron, då hästen
af någon anledning föll i sken. Man sökte hejda honom, men i
stark fart bar det af mot en stenig plats, där både Tollstadius,
häst och åkdon med säkerhet skulle hafva blifvit krossade: Allt
syntes förloradt, och vakten såg med förfäran det öde, som före¬
stod, då en man, klädd som matros, med blixtens hastighet störtade
sig ned för berget, kastade sig öfver hästen samt stillade honom.
Tollstadius ämnade just visa sin erkänsla genom att gifva mannen
en gåfva, men, då han utsträckte sin hand, var hans räddare för¬
svunnen. Hvarifrån hade han kommit? Hvart försvann han?
Intet ställe fanns, där. han kunde dölja sig. Men vi veta, att
Herrens änglar äro snabbare än ljungeldar.
Ännu några små berättelser från Tollstadii lif må här an¬
föras. En possessionat uppsände till Stockholm sin äldste son för
att afsluta ett spannmålsuppköp. Denne uträttade sitt uppdrag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
