Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Erik Tollstadius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 FEMTE KAPITLET.
förstå hela hans predikan. Det lydde sålunda: »Hvad har min
vän att skaffa i mitt hus? De bedrifva all skalkaktighet och
mena, att det heliga köttet skall taga det bort af- dem» (Jer.
11: 15). Genast blef Tollstadius angifven för konsistorium, och
en smädeskrift af en okänd författare utdelades på kaffehusen i
staden. Dessutom hade han 14 dagar därefter predikat om bik¬
) ten och syndaförlåtelsen, hvarvid han hade påpekat, att ingen,
| som icke själf fått den helige ande, hade makt att förlåta synder.
Ordföranden i konsistorium yttrade beträffande hans första pre¬
dikan, att »intet förgripligt vore till finnandes», men att Tollstadius
i den senare predikan »tydligt uttalat sin mening, så att i detta
fall ingen vidare förklaring vore af nöden». Med anledning af
detta yttrande upptändes Tollstadii ande till ett heligt" och all¬
varligt vittnesbörd mot opånyttfödda lärares ämbetsförvaltning,
som han ansåg omöjlig och i högsta måtto vådlig och förledande.
Det vore ett missbruk af Guds namn och en hädelse, när dessa
i bikten frågade den blifvande nattvardsgästen: Tror du, att min
förlåtelse är Guds förlåtelse? Tollstadii hufvudsakliga argument
mot ett dylikt tillvägagående var Jesu ord: >Kan ock en blind
leda en blind; falla de icke båda i gropen?»
Detta mål kom ock till kungliga hofrätten, men Tollstadius
segrade och lyckades till slut vinna sina förmän så mycket, att
han hädanefter förskonades från anfall från deras sida.
frog sär fran 1723 till 1747, hade. Tollstadiusimed outsäglig
kärlek och outtröttlig flit och trohet förestått sin församling. Oför¬
modadt kallades han till fjärde profpredikant vid kyrkoherdeledig¬
heten i Jakobs och Johannes” församlingar. Han eftersträfvade själf
ingen större utmärkelse. »Hvad vill jag med den ära, som mig
månd” städs besvära», var ett af honom ofta uttaladt ord vid alla
anbud till uppkomst här i världen. Tollstadius hoppades att
genom konungens nåd kunna undgå att mottaga detta stora pa¬
storat, men det lyckades icke bättre, än att konung Fredrik ålade
honom att hålla den af församlingen önskade profpredikan. Efter
gudstjänstens slut i Jakob skulle han sedan hålla samma predikan
på slottet. Predikan blef hållen, och Tollstadius fick de flesta
rösterna. Konungen skulle nu utnämna, men det var icke så
lätt, emedan den lärde och fromme kyrkoherden på Wermdön,
Anders Båld, som hade många meriter och stora rekommenda¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
