Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Erik Tollstadius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 FEMTE KAPITLET.
tjädrar. Under middagen rörde sig samtalet hufvudsakligast kring
Guds trofasthet och nåd.
Beträffande girigheten påpekade Tollstadius åtskilligt, som
är värdt att gömma. Han sade ofta: »Huru har du din egendom?
I hvad sinne? Huru har det sig, när du vinner eller får något?
Blir du glad, som himmelen gåfves dig? Huru är du till mods, när
du förlorar något? Är du mycket bedröfvad, frestas du till knot
och förtviflan? Är egendomen din såsom huden på kroppen eller
såsom kläderna, hvilka du kan af- och påkläda utan smärta»?
Vidare brukade han säga: »När du gifver och hjälper, gör icke
väsen däraf; tacka fastmer Gud för tillfället att göra en god gär¬
ning. Det är saligare att gifva än att taga”, säger: Jesus. -Kära
barn, tagen vara på edert inre och vandren med djup vördnad
och fruktan i Guds närvaro. Gån aldrig obeväpnade till edra sysslor
och arbeten utan träden fromt inför Gud såsom uppvaktande i
hans närvaro. Begagnen alla tillfällen, I kunnen få, till insamling
och bön äfven i de tider, då I befinnen eder i mörker och torka.
Jag kan ej bedja, säger man. Kära barn, betänk, det finnes den,
som kan; det är Jesus, din trogne vän, din själs vän. Han är
närvarande, om det än hvarken synes eller kännes. Hans ande
hjälper vår svaghet och företräder oss på bästa sätt med outsäglig
suckan»>.
Gud hade genom detta sitt oförskräckta vittne på många sätt
blifvit förhärligad. Han hade afgifvit ett kraftigt vittnesbörd för
sanningen och stadfäst det genom ett lif i tro och kärlek. Den
trogne arbetaren hade gjort ett godt dagsverke. Arbetsdagen
var ändad och hvilodagen kom. Tollstadius hade visserligen en
stark kroppsbyggnad, så att han den största delen af sitt lif hade
en god hälsa. Men under de åtta sista åren behagade Gud pröfva
sin älskade tjänare. Andtäppa, sten och slutligen vattensot besvärade
honom. Andtäppan och vattensoten tilltogo allt intill hans död,
så att han till sist endast med största möda kunde stå och röra
sig. Han led mycket, men man hörde honom aldrig klaga. Icke
heller under denna pröfningens tid underlät han att sköta sitt
ämbete med samma nit och oförtrutenhet som fordom. Till och
med några få veckor före sin död predikade han i Johannes” kyrka.
Annandag pingst 17359 höll han sin sista predikan. När man
erinrade honom om, att han borde hvila, svarade han: »Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
