- Project Runeberg -  Den inre missionens historia / I. 18:de århundradet till 1840 /
100

(1896-1902) [MARC] [MARC] Author: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Skevikarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SJUNDES KAPITERE
son kunde vara personens vän ehuru sakens ovän. Därpå säges
Eriksson hafva svarat, att han icke kunde finna i den heliga
skrift någon sådan distinktion och tillade: »Hittills har jag af
frihet ibland gått i kyrkan, härefter sker det icke mer.»
Det stannade dock icke därvid, ty den 9 mars 1726 anmälde
ofvannämnde kyrkoherde Falander skriftligen för domkapitlet,
att Eriksson med sin hustru och sina bröder icke endast icke
bevistade allmänna gudstjänsten ufan också understundom haft
diskussioner, som åsyftat att nedsätta den evangelisk lutherska
läran. Kontraktsprosten Cajanus erhöll nu befallning att söka
föra dessa personer till rätta, men hans försök i den delen miss¬
lyckades. Domkapitlet anmälde då saken för hofrätten i Åbo,
hvilken sremitterade målet till vederbörlig domstol. Som Eriks¬
sönerna till tinget inlämnat åtskilliga förklaringar rörande religi¬
orien, dem häradsrätten icke ansåg sig kunna bedöma, så åter¬
remitterade denna målet till hofrätten, hvilken återigen i sin ord¬
ning sände handlingarna till domkapitlet. Det senare förklarade
nu, att åtskilliga af ofvannämnda personers åsikter voro i snör¬
rät strid mot den kristna läran. Som man hittills på Erikssönerna
icke hade tillämpat de varningsgrader, som stadgats i kyrko¬
lagen, så inkallades de nu inför kontraktsprosten men uteblefvo.
Därefter inkallades de till domkapitlet men infunno sig icke heller
där. Landshöfdingen, baron von Essen, hotade dem nu med
civil arrest och lofvade lämna nödig handräckning för att få dem
att inställa sig inför domkapitlet. Då vädjade Erikssönerna till
Kungl. Maj:t, som infordrade förklaring af domkapitlet. Kungl.
Maj:t befallde nu, att tre andra skickliga prästmän skulle infinna
sig hos Erikssönerna för att med kärlek och vishet upplysa dem
i deras samvetsmål. Icke heller detta hade åsyftad verkan.
Erikssönerna begärde nu, att deras skriftligt meddelade
samvetsmål måtte undersökas af opartiska personer, och förklarade
sig villiga att låta sina åsikter fara, såvida de kunde med den
heliga skrift vederläggas. Emellertid inlämnade domkapitlet till
Kungl. Maj:t protokoll öfver det samtal, som nämnda tre präst¬
män haft med Erikssönerna, hvilket protokoll var underskrifvet
af dessa prästmän. Af detta protokoll framgick, att de ankla¬
gade personerna icke allenast hyste utan ock verkligen utspridt
mot den evangeliska läran stridande villomeningar. Kungl. Maj:t

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 14 14:23:48 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dimh/1/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free