Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Skevikarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET 18:DE ÅRHUNDR. 105
Bröderna Eriksson tyckas hafva haft en ovanligt stor be¬
läsenhet inom teologiens alla grenar. De hafva också efterlämnat
åtskilliga bref och uppsatser, hvilka sedermera blifvit samlade.
En af deras böcker upptager 190 sidor. Manuskriptet visar en
utmärkt vacker handstil, och hela arbetet förråder mycken nog¬
grannhet så väl med afseende på form som innehåll. I deras skrifter
förekomma åtskilliga egendomligheter, t. ex. uppmuntran till förbön
för de aflidna, »hvilket har sin goda grund, då man känner sig
riktigt drifven att bedja för de döda». Äfven till fasta uppmuntra
understundom Erikssönerna. I ett bref af 1733 förekomma dessa
rd Virimåste ej iförgäta ratt. taga! väli akthvadan vi.oss
begifvit hafva, nämligen från världen och kreaturen, hvart vi
vandra, nämligen till Gud, vårt eget intet, huru långt vi hunnit,
nämligen antingen till det, som skiner i ett mörkt rum, eller
till den- klara morgonstjärnan, som lofvas åt de segrande, eller
till den sköna månen, den utkorade solen, som allt förvandla kan.
Så finna vi ju alltid, hvar vi äro, och hvad ännu af resan åter¬
står. Och under allt sådant förgätom aldrig vår gyllene ros, vår
skönaste lilja, härligaste blomster och oskattbara pärla, vår dyr¬
baraste karbunkel och röda korall, vår ädlaste jaspis och grönaste
smaragd, hvit och röd, utkorad bland många tusende. Då kunna
vi icke hålla oss till andra vänner.»
Ur en afhandling om paradiset må vi anföra följande: >Män¬
niskans kropp har icke så varit skapad af Gud, som han nu är,
utan obegripligt skönare, bättre och fullkomligare, klarskinande,
Subtil, snäll och genomlysande såsom en kristall och de allra kost¬
ligaste ädelstenar (Hes. 28: 13—15). Rubinernas kvintessens var
hans blod, diamanternas hans vatten, hyacinternas hans spenådror
och senor. Denna kropp var före synden genomskinande, att
man kunde genomskåda densamma. Vårt kött var såsom kristall,
våra ådror såsom små bäckar af rubiner, vårt vatten liknade
diamanten. Alla element voro af sådan art. Man såg genom
jorden, genom elden, genom molnen och genom vattnet. Jag
förundrar mig icke, att Adam (1 Mos. 3: 7) mycket skämdes, när
han såg sig så stygg och skändlig, som vi nu äro, efter att förr
Sett sig så skön och fullkomlig.»
Sedan vi nu något påpekat Erikssönernas i mångt och mycket
egendomliga religiösa åskådning, vilja vi återvända till deras yttre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
