Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Peter Murbecks och J. N. Sundius’ verkan i Skåne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET 18:DE ÅRHUNDR. 137
År 1750 kallades han att vara komminister i Ladugårds¬
lands församling, där samtidigt den bekante doktor Rutström
var kyrkoherde. Mellan Murbeck och Rutström var dock icke
alltid förhållandet så godt, som önskligt varit. Murbeck repre¬
senterade den lagiska riktningen, under det Rutström, som var ’
helt tillgifven herrnhutismen, representerade en något sentimental
evangelisk riktning. Till följd däraf inträffade ofta det ledsamma
; förhållandet, att, hvad kyrkoherden predikade i högmässan, skall
af komministern hafva blifvit bekämpadt i aftonsången och tvärt¬
om. Men båda brunno dock af ett innerligt nit för själars fräls¬
ning, om ock de olika gåfvorna och olika uppfattningarna gjorde,
att de gingo till väga på olika sätt. Man kan på dessa tvenne
män tillämpa Pauli ord: »gåfvorna äro mångahanda, men anden
är: en».
Snart blef det emellertid i hela landet bekant, hvilken stor¬
artad och välsignelserik verksamhet Murbeck utöfvade i hufvud¬
staden. När därför 1760 Fridlefstads pastorat i Blekinge nära
Karlskrona blef ledigt, kallades han till fjärde profpredikant och
utnämndes till kyrkoherde därstädes 1761. Där blef han i till¬
. fälle att med sin tordönskraft bryta berg. Befolkningen i denna
landsdel var känd för sin vildhet och sitt råa sinne. Ingen hustru for
med sin man till »gilles» utan att medtaga svepning, ty ovisst var,
om mannen ej därvid kom att spänna bälte, och ännu Oovissare,
om det var han, som längst tålde det kalla järnet. Mot denna
osed uppträdde Murbeck med all kraft. Hvarken gällande lag
eller konungens maktspråk hade förmått att förut bryta densamma,
men Murbecks predikan visade sig mäktig att omintetgöra den
hedniska vildheten. Den gamla bältespänningen försvann, och en för¬
ändring icke endast till det yttre utan äfven till det inre försig¬
gick i hela trakten. Han fordrade bestämdt bortskaffandet af de
långa knifvarna från hvarje hem och afrådde människorna från
att besöka gästabud, där dessa ännu funnos, emedan frestelsen
att begagna dem, då var svår. Mycket buller uppstod häraf,
men blod rann dock icke till följd af Murbecks tal. Grannpräs¬
terna jämrade sig öfver denna storm och denna jordbäfning samt
upprepade, att »Gud var i det sakta vädret». Men de fattade ej,
att Gud kom i det sakta vädret, sedan stormen och ovädret
gått förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
