Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Peter Murbecks och J. N. Sundius’ verkan i Skåne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"TIONDE KAPITLET.
I denna trakt, där förut en hednisk vildhet och råhet gjort
sig gällande, uppväxte under Murbecks ledning ett släkte med
en helt annan sinnesriktning. Under de fem år, som Murbeck
förvaltade ämbetet i Fridlefstad, utsåddes så många välsignelserika
sädeskorn, att utan tvifvel en rik skörd därifrån skall upphämtas
på den stora skördedagen.
Murbeck afled den 8 dec. 1766. Af många, som ej förstodo
honom, medan han lefde, blef han prisad efter döden. Hvad som
är visst, det är, att han var en af de betydelsefullaste banbrytarne
för en ny tingens ordning på det andliga området i vårt land,
och, om än Murbeck hade många kantigheter, lefde han dock
ända till sin död allenast till sin Herres ära.
Bland de prästmän, som under denna tidsperiod verkade för
Guds ära och själars frälsning i Skåne, må äfven nämnas JOHAN¬
NES NICOLAUS SUNDIUS. Han var son af kyrkoherden Johan
Sundius i Helsingborg och föddes där den 3 mars 1699. Sedan
han 1724 blifvit prästvigd, tjänstgjorde han några år i Ousby,
hvarefter han år 1728 kallades af den fromme C. D. von Cono¬
wen på Kulla-Gunnarstorp till kyrkoherde i Allerum, hvilket äm¬
bete han förvaltade till sin död den 27 juni 1774 utan att fästa
afseende vid de kallelser, han vid flera tillfällen erhöll till stiftets
större pastorat.
»Så enkla», säger S. Cavallin, »voro denne mans lefnads¬
öden, hvilken utan tvifvel bör räknas som en af Lunds stifts
märkvärdigaste präster, icke blott därför, att han i 45 år med
sällsynt nit och trohet verkade såsom sin menighets lärare, för¬
manare och förebedjare, utan också därför att många fromma och
nitiska präster, hvilka med välsignelse arbetat. på andra orter af
stiftet, hade blifvit bildade i hans skola>.
Utgången ur ett gudfruktigt föräldrahem, synes han redan
i unga år hafva tagit sin salighetssak på allvar. Det var på en
tid, då genom Speners och Frankes verksamhet en frisk andens
lifsfläkt blåste öfver den lutherska kyrkan, och då, när de sista
ljuden af Karl XII:s kanoner dött bort, många af de karoliner,
som hemkommo från Sibirien, »lade bort pampen och knäppte
sina lejonramar i bön till Gud». Att icke Sundius såsom P. Mur¬
beck och Carl von Bergen, med hvilka han synes hafva varit
nära förenad, blef utsatt för myndigheternas förföljelse, torde hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
