Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Sven Rosén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET 18:DE ÅRHUNDR. 143
förstod, att han snart skulle blifva en af dess ledare. Emellertid
hade polisen 1733 fått reda på, att religiösa sammankomster kring
Guds ord höllos här och hvar i husen, hvarför den försökte att
göra ett slut därpå. Med anledning däraf lämnade Rosén Stock¬
holm och reste till Uppsala, ehuru han där icke kunde fortsätta
sina studier, enär akademins rektor strängt förbjudit det. Han
återvände därför i april 1735 till hufvudstaden, där han utom under
sina resor i landet, särskildt i Norrland, allt framgent hade sitt hem¬
vist. I början synes Rosén en och annan gång hafva fått pre¬
dika i någon landskyrka, men i och med detsamma, som hans
afgjordt kristliga lifsriktning blef känd, så stängdes också hvarje
kyrka på landet för honom, och han fick nöja sig med att tala
vid de troendes hemliga sammankomster. Eftersom Rosén aldrig
blef präst utan endast var lekman, blef förföljelsen mot honom så
mycket hårdare, ty det var på den tiden något oerhördt, att en
lekman uppträdde predikande. Mellan åren 1735 och 1741 kan
han anses hafva varit den egentlige ledaren för de troende i
Stockholm, men han förde dessutom en ganska vidlyftig korrespon¬
dens med de öfriga troende i landet. På grund af denna ganska
- vidsträckta verksamhet ansåg man det vara alldeles riödvändigt
att på ett eller annat sätt blifva honom kvitt. Af naturen öppen och
frimodig uttalade sig Rosén utan omstep i dagens ömtåligaste
fråga, nämligen angående kyrkogången och den allmänna Lguds¬
tjänsten med sina formulerade böner. Till följd däraf uppretades
hans motståndare allt mer och mer emot honom, och, ehuru han
regerades af ett ödmjukt och gudfruktigt sinne, så synes detta
icke på något sätt hafva förmildrat hans fel i deras ögon. En
författare säger om honom: »Underligt synes, att bågen spändes
så högt mot en man med så erkändt from art och sinne. Men
man ville icke veta af någon tolerans i religiösa mål. Tvärtom
misstänktes en hvar, som fruktade sin Gud, strax för villomeningar».
Slutligen bröt stormen lös. År 1736 uppkallades flere af
de troende till förhör i Stockholms stads konsistorium. Konsisto¬
rium motiverade denna sin nitälskan på följande sätt: »Icke utan
hjärtats ängslan hade konsistorium i sitt nit om den dyrbara himla¬
läran förnummit, huru tvärt emot nådiga förordningen af 1726
mot alla konventiklar sådana höllos här och där i staden, hvari
äfven kandidaten Sven Rosén deltagit.» –Under åren 1737 och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
