Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Sven Rosén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 ELETE IKAPIPCET:
1738 behandlades denna sak i konsistorium. Med Rosén och
hans själsfränder anställdes förhör och till dem aflätos skrifvelser,
hvilka de måste besvara. Det kan ju hända, att de i dessa sina
svaromål i känslan af sin kränkta rätt icke alltid uttryckte sig
med den ödmjukhet, de bort. — Rosén anklagades i synnerhet
därför, att han påstått, att det finnes två slags gudstjänst, en yttre
och en inre, och Zvå slags bön, en yttre andelös och en inre i
anden. Han sade nämligen: »Den yttre gudstjänstens kämpar
gifva ut för en kristlig gudstjänst, då de efter gammal vana i sin
nådelösa naturs kraft med munnen uppläsa några bönesätt, sjunga
psalmer, afhöra orglars musik och predikningar. Den sanna guds¬
tjänsten a) verkas af Guds ande (1 Kor. 12: 3—11), b) öfvas egent¬
ligen i vår ande enligt Joh. 4: 24, c) utgår af hjärtats grund, Gud
till behag och d) har välsignelse med sig. Detta allt i rak strid
med den yttre gudstjänsten, som a) verkas af egen naturs kraft,
oftast med Guds namns ohelgande, b) förrättas med kroppen,
munnen, hufvudet, minnet o. s. v., c) sker sällskap och medbor¬
gare till behag, i ett jordiskt och fåfängligt sinne, med lösa kom¬
plimanger och ceremonier och d) därför medför skrymteri, det
Gud stygges vid>.
Med anledning häraf föll slutligen Roséns dom den 28 jan.
1741 och lydde, att Sven Rosén skulle för sina irriga meningar
och sitt deltagande i konventiklar m. m. ofördröjligen skaffas ur
riket och icke få återvända, förrän han rättat sig.
Redan i mars samma år sändes Rosén med kronoskjuts till
Malmö. En samtida skriftställare säger, att han därvid följdes af
tusen och åter tusen vänners välsignelser och trogna förböner.
Åtskilliga af hans liktänkande vänner — äfven de af högt stånd
— följde honom på vägen. Vid afskedet från sin moder bad
denna honom medtaga en mindre penningsumma, hvilken utgjorde
hans fädernearf, men han vägrade. Då han under färden till
Malmö kom till Nyköping, ville landshöfdingen erbjuda honom
att få bo såsom fånge på slottet, men fångföraren motsatte sig
detta och ville t. o. m. belägga honom med handklofvar. Samme
man blef dock senare under färden till följd af Roséns fromma
och helgade väsende samt hans innerliga böneumgänge med Gud
djupt gripen i sitt inre samt vänligt stämd mot sin fånge. Vid
sin ankomst till Malmö insattes han under natten uti det allmänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
