Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Sven Rosén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET 18:DE ÅRHUNDR. 145
tillfällighetsfängelset. Han begärde att få pass, men sådant för¬
nekades honom. Man svarade helt enkelt: »Sverige förskjuter
er». På samma gång man förvägrade honom att kvarstanna i
hemlandet, fråntog man honom sålunda det medel, hvarigenom
han skulle kunna få inträde i ett främmande land. Sannolikt ville
ingen skeppare taga honom ombord utan pass, och, om han utan
ett sådant lyckades komma öfver till Köpenhamn, skulle han ge¬
nast blifva fasttagen som lösdrifvare och instucken i krigshären.
Ja, där låg t. o. m. i Malmö en dansk löjtnant, som väntade på,
att den landsförviste skulle komma öfver till Köpenhamn. Denne
reste också i förväg dit för att gripa honom, viss uppå att han
skulle ditkomma utan pass. En skeppare hade också mycket
riktigt lofvat att föra honom öfver utan pass, men till följd af
motvind måste öfverfarten uppskjutas några dagar, och under
denna tid följdes Rosén beständigt af en krigsman med dragen
värja och påskrufvad bajonett.
Ändtligen blef öfverresan satt i verket. Skepparen föreslog
Rosén, att denne skulle säga sig hafva kommit med skepparen
från Köpenhamn vid dennes föregående resa till Malmö, och att
" han nu blott återvände dit. Men Rosén ville icke gå in på att
ljuga. Den danske löjtnanten var verkligen nere vid båtens an¬
komst, men af en händelse såg han förbi Rosén, när han steg i
land. Löjtnanten frågade en skräddare efter den svenske stu¬
denten från Malmö, men skräddaren svarade, att denne blifvit
kvar i Malmö. Löjtnanten eftersökte honom därför ej mera, och
genom Guds ingripande blef han sålunda räddad från att gripas
såsom lösdrifvare.
Från Köpenhamn begaf sig Rosén till Herrnhut, brödraför¬
samlingens hufvudpunkt, hvilken på den tiden var en tillflyktsort
för alla förföljda kristna från olika håll. Där blef han allt mer
och mer fattad af den varma, evangeliska ande, som genomträngde
hela denna anstalt. År 1746 kom han till Frankfurt am Main,
där han lärde känna den bekante Fresenius och synes under sam¬
manvaron med honom hafva tillväxt i evangelisk kraft och mild¬
het. År 1747 begärde han hos riksdagen att få återvända till det
älskade fäderneslandet, men riksdagen var obeveklig. Han fick
aldrig mera beträda Sveriges jord. Han reste sedan öfver till de
svenska församlingarna i Westindien och verkade där med mycken
Ekman, Den inre missionens historia. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
