Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Anders Karl Rutström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 FJORTONDE KAPITLET.
Ack, milde allmakts-Gud, ditt tålamod, din nåde
Må Sverige räkna visst för all sin salighet.
Fräls, Herre, dem ännu från synd, från fall och våde,
Som du med starkan arm ur mörkrets bojor slet!
Gif Svea konung nåd sitt folk att rätt regera,
Sätt kungabarnen så som ringar på din hand!
De högsta rikets män och hvarje själ formera,
Att kärlek, frid och rätt må kyssas i vårt land.
Det kan tyckas, som om det landsflyktiga trosvittnet nu åt¬
minstone skulle hafva fått vara i fred för sina hätska förföljares
raseri. Men nej, icke ens på en främmande jord skulle han läm¬
hasi ro. ; Man. utspred: 17608 det ryktet i Stockholm; att.en af
hans vänner i Hamburg skulle hafva testamenterat honom en
betydlig förmögenhet, och att Rutström medelst gift skulle hafva
förpassat denne sin välgörare ur världen. Rutström måste nu i
ett bref till »sina kära bröder i Stockholm» rättfärdiga sig gent
emot denna nedriga beskyllning, och diakonen, doktor Evers i
Hamburg, lämnade honom ett förträffligt betyg beträffande både
hans lära och vandel, hvarefter ock detta usla förtal afstannade.
Vid 1769 års riksdag i Norrköping kom hattpartiet åter till
makten. Detta parti ihågkom då sina forna politiska trosförvanter,
och Rutström blef genom ett riksdagsbeslut återkallad till fäder¬
neslandet samt återinsatt i sina medborgerliga fri- och rättigheter.
Samma år återkom han också till fosterlandet. Konungen ville
genast insätta honom i den kyrkoherdebefattning, han haft, när
han nödgades lämna landet. Men konsistorium och prästerna
satte sig afgjordt däremot, och konung Adolf Fredrik var alltför
svag att emot deras vilja genomdrifva sin mening. Emedan han
hade »ett sådant hufvud, att han till allting dogse var», rekom¬
menderade prästerskapet honom till att tå en plats i statens tjänst,
ty det ansåg, att någon plats inom kyrkans område på inga
villkor borde beredas honom.
Man påstår, att prästerskapet — skamligt att säga — skulle
hafva föreslagit honom till uppsyningsman vid Tumba pappers¬
bruk med bruksinspektors namn och 300 riksdaler i lön.
Under det man öfverlade om hans placerande, kom emel¬
lertid döden och bortryckte honom 1772, just på första revolutions¬
dagen. Wieselgren sägér om honom i sina anteckningar i >Sve¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
