Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Anders Karl Rutström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL, RÖRELSERNA UNDER DET 18:DE ÅRHUNDR. 171
dade i himlalärans renhet och helgd, och bör doktor Rutström
sålunda frikallas från allt kätteri samt förklaras för helt och hållet
renlärig». Reuterholm påyrkade däremot, att både konsistorium och
allmänna åklagaren, ja, själfva hofrätten skulle ställas under tilltal.
Under 9 år hade sålunda förföljelserna mot Rutström på¬
gått med ett uppskof af omkr. fyra år. De omfattade sålunda
den varmhjärtade gudsmannens hela ämbetsbana. Han måste nu
lämna landet, utplundrad på allt utom sin heder, sitt goda sam¬
vete och sitt beundransvärda tålamod. Han for nu öfver till
Danmark och Tyskland, hvarest många af tidehvarfvets fram¬
stående teologer och präster för honom hyste den allra största
sympati. I Hamburg stannade han under ett par år och syssel¬
satte sig där med studier och brefväxling med sina vänner i Sve¬
rige. Med en innerlig kärlek var han fästad vid sitt fädernes¬
land, och som ett uttryck för detta sitt fosterländska sinne skref
han till nyårsdagen 1767 en »Nyårsönskan till Sveriges rike i
gemen». Denna sång lyder sålunda:
»Mitt kära fosterland, du drottning uppå jorden!
Till dig, min hulda mor; min matta tanke går.
Jag i ditt sköte låg men är en främling vorden,
Tillåt mig dock ett ord på detta nya år.
När fordom Israels barn vid Babels älfvar lågo,
De åt Jerusalem med trogna böner sågo.
Kom, mina modérsbarn, att oss för honom ställa,
Som eder, mig och allt har i sin allmakts hand.
Ett nådigt Herrens år från nådens springekälla
Har nu tillflutit oss båd” in- och utomland.
Är det väl vår förtjänst? Hvad skola vi det kalla?
Förtjänst är utelyckt; till nåden vi må falla
Att höra nådens ord, förkunna nådens under.
Jag säger: höra det och gifva det gehör;
Att under Sinai, dess ljungeld, blixt och dunder
Se in uti sin nöd och död, som det sig bör;
Att ropa andens hjälp till lif, till tro och bedja,
Få nåd, fast nåd ej värd, och tro är nådens kedja.
Gack därför Svea folk in i ditt eget hjärta
Och se, hur saken står emellan Gud och dig!
Sök grunden där igen till Sveriges fall och smärta,
Till fattigdom och våld, osäkerhet och krig.
Jag denna varning dig uppriktigt vågar skrifva,
Ty uppå Herrens dag skall det en sanning blifva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
