Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Andliga rörelser i Helsingland omkring 1720-talet. Kyrkoherde Lind i Söderhamn. Nya andliga rörelser i Helsingland på 1770- och 1780-talen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEXTONDE HSAPETLBT
Lind var af Gud hitsänder, man förr i mörkret gick.
Han kom från södra länder, man andra hjärtan fick:
Han började predika, och själar väcktes opp,
Och sömnen måste vika, den säkres falska hopp.»
Flera blefvo väckta till allvarligt bekymmer om sin själs
frälsning. Och de egenrättfärdiga och själfkloka, som ej kände
det slags sjukdom, som vår frälsare åsyftar, då han säger: »de
helbrägda behöfva icke läkare utan de kranka», begynte klaga
öfver, att så många blefvo sjukliga, hängfärdiga och galna. När
sådana omdömen kommo för Linds öron, säges han hafva yttrat:
»Hvad önskade jag hellre, än att hela staden blefve ett andligt
sjukhus, och att jag såsom en läkare i Kristi ställe finge gå om¬
kring för att med lifvets ord hela förkrossade hjärtan». Begäret
och hungern efter Guds ord tilltog, väckelsen blef allmännare bland
både höga och låga, och många själar kommo till sann omvändelse.
Huru ofta hafva icke de få Jesu vänner, som ifrån denna be¬
sökelsens tid lefvat till senare tider, då andlig ljumhet och förakt
för Guds ord tagit öfverhand, med saknad återkallat i minnet
Linds dagar, då man vid gåendet på gatorna i synnerhet om sön¬
dagseftermiddagarna icke utan helig glädje fick höra, huru gamla
och unga allestädes i husen uppbyggde sig med Guds ords läs¬
ning, bön och sång. Så väl de rikas boningar som fiskarekojorna
genljödo af Guds lof.
Lind införde flera nyttiga inrättningar och borttog många
fördärfliga bruk och seder. Han införde ett flitigare bruk af skrif¬
termålsförhör och afskaffade de s. k. offren vid nattvarden, hvilka
bestodo däri, att hvarje nattvardsgäst skulle vid framträdandet till
nattvardsbordet uti ett i koret framsatt bäcken nedlägga en gåtva
för skriftefaderns räkning.
»Lind penningen ej tager, som seden var här förr,
Den var ej honom fager; han hellre gör förhör».
Linds skicklighet att lämpa sig efter de enfaldigas uppfatt¬
ningsförmåga och att väcka äfven de små barnens uppmärksam¬
het på kristendomens dyra sanningar kan man förstå af följande
korta samtal, som han hade med ett litet barn. »Mitt barn>,
frågade han, »hvar bor din Gud»? »Gud bor i himmelen>, svarade
barnet. »Stackars barn», tillade han då, »din Gud bor alltså
långt ifrån dig och du ifrån honom». Därefter talade han på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
