Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Andliga rörelser i Helsingland omkring 1720-talet. Kyrkoherde Lind i Söderhamn. Nya andliga rörelser i Helsingland på 1770- och 1780-talen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HE ANDL. RÖRELSERNA. UNDER DET ÖDE ARHUNDR. 181
så rörande och barnsligt sätt i detta ämne, att Guds och Kristi
namn från den stunden blef ett dyrt och kärt namn för detta barn.
Linds verksamhet inskränktes ej till templet. Han besökte
ej sällan sina åhörare i deras hem för att meddela undervisning
och förmaning. I synnerhet de själar, som blifvit väckta till fräls¬
ningsbekymmer, var han outtröttlig att tillhandagå med råd och
uppmuntran, på det att Guds hos dem påbegynta nådeverk icke
skulle fördärfvas utan bringas till fullbordan. Därför förekommo
ock högst få affall ibland dem, som blefvo rätteligen omvända.
Så snart någon osämja förspordes inom familjer eller grannar
emellan, infann han sig såsom en fridstiftare och lyckades ofta
att genom sina allvarliga och kärleksfulla föreställningar förlika
fientliga sinnen. Och månget olyckligt hem förvandlades så till
en fridens boning. Blef någon sjuk, infann han sig strax, äfven
okallad, och talade med den sjuke om själens eviga väl. Härvid
hände det väl, att han understundom icke var en välkommen gäst,
då han nämligen besökte sådana sjuka, som endast hade tillfrisk¬
nandet och världslifvet för ögonen. En tänkvärd tilldragelse om¬
talas, som ganska väl karakteriserar Linds nitälskan i denna del.
En sjuk kvinna, till hvilken Lind kom på besök, vände sig här¬
vid åt väggen för att undvika allt samtal med honom. Men han
lät sig icke härigenom afvisas utan började sitt tal sålunda: »Du
vänder mig väl ryggen, men jag är en trägen friare till din själ
på Jesu vägnar och tänker icke bortgå, förrän jag vinner ditt bi¬
fall för denne vår själavän». Och se, ordet fann ingång i den
sjukas hjärta, så att hon fördes till en sann omvändelse. Och
när hon en kort tid därefter gick ur tiden med ett lefvande hopp
att få ingå i den himmelska bröllopssalen, voro dessa ord bland
hennes sista: »Huru skall jag icke en gång tacka kyrkoherde
Lind, då vi träffas i himmelen; ty näst Gud har han varit orsaken
till min väckelse och salighet>.
Att många skulle förargas öfver den skoningslöshet, hvar¬
med denne lärare bestraffade synden, är naturligt. Han talade i
sina predikningar icke om, synden såsom något, som för sekler
sedan föröfvades, utan såsom om saker, som under året, under
veckan, inom åhörarnes egen krets blifvit föröfvade. Några hand¬
lande, som blifvit upptända af bitterhet mot honom, emedan han
ofta bestraffade den vinningslystnad och det bedrägeri, som ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
