- Project Runeberg -  Den inre missionens historia / I. 18:de århundradet till 1840 /
200

(1896-1902) [MARC] [MARC] Author: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Anders Elfving, ett Jesu vittne i Småland och Blekinge under senare hälften af 1700-talet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

200 ADERTONDE KAPITLET.
till Tyskland varit inkallad med anledning af »oordentligheter i
ämbetet», hvilka han dels förnekat, dels erkänt, hvarjämte han
lofvat bättring. Amiralitetskonsistorium anmälde honom vidare
för justitiekansleren, som svarade, att Elfving borde inkallas för
amiralitetskonsistorium, och, om han icke frivilligt inställde sig,
hade de att påkalla landhöfdingämbetets i Karlskrona »hand¬
räckning». Elfving ålades nu af landshöfdingämbetet vid vite
af 20 daler silfvermynt att icke lämna staden, förrän han inställt
sig för konsistorium. Följaktligen infann han sig där. Det var
den 11 nov. 1771. Man företog nu med honom ett förhör, som är
ett af de egendomligaste religionsförhör, som någonsin hållits i
vårt land. Vid detta förhör förklarade han, att han på anmodan
intendenten Pettersson också hade samtyckt därtill. Men, då
han skulle börja predika, hade två officerare inkommit i sakri¬
stian och bedt honom gå ut på slätten för att där predika för
de väntande skarorna. Fördenskull hade Elfving ansett sig böra
efterkomma deras önskan att gå ut dit och predika. Något
otillåtet trodde han sig därmed icke hafva gjort.
Förhöret pågick i tre dagar, och till Elfvings besvarande
framställdes frågor af det mest betydelselösa och naiva innehåll.
Så t. ex. tillfrågades han, 0722 han kände det främmande folket,
om han haft några långväga besök, om han hade rest omkring
i byarna under sin resa från Karlskrona till Fagerhult, 022 han
trodde sig kunna befordra Guds ära mer än någon annan präst
i staden, 022 han trodde, att Guds ord och sakramenten voro
kraftigare i hans: händer än irandra prästers os. vi
Den 21 nov. samma år fattade amiralitetskonsistorium sitt
beslut i saken. Det var af följande lydelse:
»Konsistorium finner sig icke kunna vidare befatta sig med
de sammankomster och "hemliga samtal öfver trons artiklar, som
Elfving haft med en del landtfolk, emedan de försiggått inom
Lunds och Karlskronas jurisdiktioner. Men angående den i
Karlskrona hållna predikan anser sig konsistorium böra döma.
Och finner konsistorium, att det herr Elfving föregifvit, att han
aldrig själf sökt sig lof att här predika utan af chefen för nya
dockbyggnaden, kapten Rudebeck, blifvit kallad och ombedd
att åtaga sig denna förrättning, vill ingen kraft medföra till hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 14 14:23:48 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dimh/1/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free