Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Anders Elfving, ett Jesu vittne i Småland och Blekinge under senare hälften af 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET 18:DE ÅRHUNDR. 199
särskildt märkvärdig därför, att på denna dag hölls i Sverige
det första missvonsmötet under bar himmel; till hvilket folk¬
massor samlat sig från när och fjärran. Före sin afresa till
Tyskland hade Elfving en och annan gång predikat i Karls¬
krona, och många af hans vänner ville, att han nu åter skulle
predika där. Men det var svårt att få någon kyrka upplåten
för honom, i synnerhet som amiralitetskonsistorium därstädes för¬
bjudit honom att uppträda och tala i någon kyrka. Emellertid
stod amiralitetskyrkan i närmaste hand under krigsbefälet, bland
hvilket funnos åtskilliga troende, och trots konsistorii förbud
öppnade dessa nämnda kyrka för honom. Predikan skulle natur¬
ligtvis hållas för Kalmar regemente. När tiden var inne, kom
chefen för regementet i spetsen för sin kår för att åhöra predikan,
men vid deras ankomst var kyrkan redan öfverfylld med män¬
niskor. Befallning gafs då, att predikan skulle hållas utanför på
slätten. Omkring 10,000 människor voro i ett nu samlade för
att höra evangelii vittnesbörd från den lille 26-årige ynglingen.
Stilla och okonstladt kom han fram och ställde Sig. på en upp
höjning framför en trumma. Alla hufvuden blottades och tårar
syntes i mångas ögon. Först afsjöngs en psalm, därefter höll
Elfving en längre predikan, under hvilken enligt flera åsyna
vittnens utsago man ej ens såg en muskel röras i den väldiga män¬
niskomassan, som så att säga hängde sig fast vid talarens läppar
och med spänd uppmärksamhet lyssnade till det ord, han för¬
kunnade. Allt var tyst, ingenting annat hördes än talarens ord
och suckarna ur åhörarnes hjärtan, såsom en af de närvarande
berättat. Med en andekraft, som var oemotståndlig, trängde
orden till allas hjärtan, manande dem att i tid beställa om sitt
hus och söka sin frälsnings Gud.
Hela detta möte uppväckte”amiralitetskonsistorium i Karls:
krona till brinnande nit mot Elfving. Han var redan förut icke
för väl anskrifven hos de vördiga fäderna för sina »irringar i
den rena himlaläran», och nu hade han dristat att inför tusen¬
tals människor ute i Guds fria natur och utanför de vigda tempel¬
murarna förkunna Herrens ord. Det var konsistorium för starkt.
Följande onsdag afsändes skrifvelser både till Lunds och
Kalmar domkapitel med anmälan om :hvad som hade timat.
Domkapitlet i Kalmar svarade, att Elfving redan före sin afresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
