Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Lars Linderot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 TJUGUFÖRSTA KAPITLET.
predikan råkat träffa en viss förnäm mans samvete så skarpt, att
denne säges hafva snart därefter ljutit döden såsom en följd däraf.
Naturligtvis var detta icke Linderots skuld, men äfven hans bästa
vänner kunde icke neka, att han på predikstolen sökte »komma
åt» vissa personer.
Emellertid blef han kallad till att vara vice komminister vid
Göteborgs domkyrka. Såsom vi redan hafva sökt framhålla, hade
vid nämnda domkyrka förut under århundradet flere anderika och
trosvarma män tjänstgjort, hvarför där också funnos öron, som
icke voro för finkänsliga att höra sanningen i dess rena gudom¬
liga klarhet, i motsats till de sentimentala predikanter, som på
den tiden allt mer och mer trängde sig in på predikstolarna.
Omkring der anderike mannen samlades t. o. m. präster från så
väl staden som landet, då egna ämbetsgöromål icke hindrade
dem ; och de sutto lyssnande till-det lifvets ord, som gick öfver
predikantens läppar. Ehuru Linderot var en särdeles begåfvad
predikant, hade han mycket svårt att få någon befordran. Hans
stränga samvetsgrannhet torde också därvid hindrande lagt sig
i vägen för honom. Så t. ex. skulle en viss adelsman B. år
1790 velat kalla honom till ett patronelt pastorat och begärde
efter den tidens sed en viss summa därför. Men Linderot sva¬
rade: »Nej, hälsa B., att jag ej ger en styfver därför». : Natur¬
ligtvis gick han miste om denna anställning. Hurudan hans upp¬
fattning i dylika fall var, visar ett yttrande, som han hade till
en person, beträffande sättet att förmedelst köp åtkomma ett
pastorat. Han sade nämligen: »Jag beklagar dig, om samvetet
uppvaknar, och ännu mer, om det icke uppvaknar»>.
I de sånger, som Linderot utgifvit, återfinnes samma krist¬
liga allvar som uti hans predikningar. Det är otroligt, huru vid¬
sträckt dessa sånger fortplantat sig rundt omkring i Sverige, och
huru länge de lefvat på den svenska allmogens läppar, ja, ända
in till våra dagar. Vi vilja endast erinra om sånger sådana som
dessa: »Jag sjunger nu om seger, min arma själ är frälst» eller
om sången: »Det är så godt att få vid helga korset stå». Om
än flera af dessa sånger sakna ett större poetiskt värde, så hafva
de dock det stora värdet att icke vara gjorda utan framsprungna
ur hans innersta trosmedvetande. En sång, som vunnit mycken
anklang bland de kristna, är denna: »Ingen hinner fram till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
