Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Lars Linderot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NG
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET 18:DE ÅRHUNDR. 221
eviga ron, som sig ej eldigt framtränger». En af Sveriges ut
märktaste författare har berättat, huru han såsom ung bad en
gammal soldat — en af dem, som »mot bibeln och sin gamla
klinga skattade all världen ringa» — ledsaga sig genom en skog.
Han minnes ännu med rörelse, huru gubben gick förut och höll
undan grenarna, under det han sjöng med stark röst den nyss
anförda linderotska sångversen, som vi nu i sin helhet vilja anföra:
Ingen hinner fram till den eviga ron,
Som sig ej eldigt framtränger.
Själen måste utstå en kamp för den tron,
Hvarpå vår salighet hänger.
Porten kallas trång och vägen heter smal:
Hela herrens nåd är ställd uti ditt val,
Men här gäller tränga, ja, tränga sig fram,
Annars är himlen förlorad.
Denna sång var ju också ganska fyndigt vald af den gamle
soldaten, eftersom det vid detta tillfälle gällde att med all flit
tränga sig igenom den tjocka skogen. Sådana där sånger i all
deras enkelhet men andefullhet träffade också befolkningens hjärtan,
och i dem låg en mäktig motståndskraft gent emot den urvatt¬
nade kristendom, på hvilken på den tiden rätt ymnigt bjöds.
Göteborgs stift styrdes på den tiden af den i många hän¬
seenden ädle biskop Wingård. Han hörde gärna Lars Linderots
predikningar, men biskopinnan gjorde det ännu hellre. Biskopen
plägade skämtsamt omtala för sina vänner, att han om söndags¬
morgonen icke fick någon ro för sin hustru, utan så snart det
ringde till ottesången, så måste han göra henne sällskap till kyrkan,
såvida det var Linderot, som skulle predika. Huru biskopinnan
fått ett sådant tycke för Linderot, därom berättas följande: Bisko¬
pinnan hade blifvit gripen af Linderots predikan och kommit iett
sådant själsbekymmer, som gränsade till djup svårmodighet. Detta
föranledde vid en bjudning en del af domkapitlets medlemmar
att bestorma biskopen med böner att från staden aflägsna en
predikant, hvilkens verksamhet medförde så bedröfliga följder för
själfva biskopshuset. En närvarande generalsperson uppstod då,
sägande sin mening vara, att såvida han förstode, vore bekymret
af sådan art, att den, som framkallat det, vore ock bäst ägnad
att bringa tröst och lättnad, i följd hvaraf biskopen i stället för
att aflägsna Linderot borde tillkalla honom att enskildt samtala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
