Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Lars Linderot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
2 TJUGUFÖRSTA KAPITLET.
med den svårmodiga. Detta fann nu biskopen så riktigt, att han
följde rådet. Resultatet blef, att biskopinnan blef tröstad och
hugsvalad och vardt därefter en lycklig och verksam kristinna.
En gång förebrådde biskop Wingård Linderot, att han så
sällan besökte honom. Linderot svarade då biskopen med följande
berättelse: »Jag har hört talas om en förnäm hofman, som dag¬
ligen var upptagen af besökande, en uppmärksamhet, hvarpå han
satte stort värde. Ännu samma dag, han låg för döden, kom en
vagn in på gården, hvarvid den döende sade: »Det är dock för¬
underligt, att mina vänner ej unna mig e£z stund att tänka på döden».
Biskopen förstod udden af denna berättelse, som framställdes på
ett kärleksfullt sätt, och svarade: »Ja, jag förstår meningen, och
du har rätt». :
Det är klart, att en verksamhet sådan som Linderots icke
ställdes också gång efter annan till biskopen, men vanligtvis fingo
de inga för Linderot ledsamma följder. Understundom tillkallades
Linderot att enskildt förklara sig, och då stod han aldrig svarslös.
Bland annat hade några af hans åhörare rest för att besöka lika¬
sinnade vänner i Skara och där samlats med dem till enskilda
andaktsstunder. Biskopen fruktade nu, att klagomål skulle komma
från Skara. Men Linderot svarade: »Var icke rädd, därtill äro
de i Skara alltför lata». Vid ett annat tillfälle beskylldes Linderot
för att på predikstolen hafva begagnat ett högst opassande ut¬
tryck. »Är det verkligen sant, att du sade så?» frågade biskopen.
»Ja», svarade Linderot, »och just det uttrycket står i bibeln». Detta
hade dock icke biskopen reda på, men Linderot uppletade stället
och visade det för biskopen.
Linderots stora förmåga att, som man plägar säga, »slå huf¬
vudet på spiken» i sina predikningar fruktades af många präster,
till hvilka han skickades att tjänstgöra. Så berättas det t. ex.,
hurusom kyrkoherden i Enslöf, hos hvilken han en tid var adjunkt,
förbjöd honom hålla någon afskedspredikan, när han skulle flytta
därifrån, emedan han fruktade för den stora rörelse, som en sådan
skulle åstadkomma ibland hans församlingsbor. »Jo», förklarade
Linderot, »afskedspredikan skall jag hålla. Får jag icke hålla
den i kyrkan, så på kyrkogården; förbjudes mig äfven denna,
så på Enslöfs tufvor». Slutligen blef han komminister i Tölö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
