Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Rörelser mot barndopet under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET 18:DE ÅRHUNDR. 229
dighet för barn, kallande det ett vattendop. De skulle först under
visas och så döpas enligt Matt. 28: 19. De ofvannämnda fång
arne beskylldes dessutom för att hafva bemött prästerna, som
besökt dem, med »ovett» o. d., hvilket de möjligtvis. ock gjort
sig skyldig till i öfverilning till följd af prästernas tillvägagående
emot dem. Emellertid förklarade prästerna, att all möda var
förspilld på att söka återföra dem till rätta, och komminister Hed
man uttalade såsom sin åsikt, att föga uträttades med att längre
hålla dem i fängelse. Han föreslog därför en framställning ti
Svea hofrätt att lösgifva dem. Prästerskapet ålades att gifva
ytterligare undervisning, och 1746 tillkännagaf prästmannen Bång,
att »Utterbom besinnat sig från sin villfarelse». Hon synes med
anledning däraf hafva blifvit frigifven. Öman begärde ock att
blifva fri, men denna hans ansökan afslogs. Man ansåg Öman
vara mycket gensträfvig och trodde sig se orsaken därtill i de
täta besök, som af konduktör Strokirch och förre prästmannen
Krank aflades hos honom. Öman fortfor att hållas fängslad ända
till år 1761, ehuru han synes hafva fått arbeta i sitt yrke och
äfven understundom gå ut i staden och uträtta sina ärenden.
Under den långa tid, han suttit fängslad, hade nya personer in
kommit såsom tjänstemän i ämbetsverken, hvilka förvånades öfver
att finna honom häktad och med svårighet kunde få reda på
orsaken därtill. Doktor Rutström förklarade, att han hade funnit
Öman hatva separatistiska meningar. Andra präster åter förklarade,
att han for vilse rörande uppfattningen af dopet, äfvensom att han
ogillade oomvända prästers ämbetsförvaltning. Bland de personer,
som hufvudsakligen ansågos såsom ledare för denna separatistiska
riktning, var den förr omnämnde studenten Rosén, en broder till den
berömde läkaren Rosén von Rosenstein. Han blef ock redan 1741
förvisad ur landet »för sina villfarelser». Äfven konduktören Stro
kirch var inkallad inför konsistorium, ehuru han vägrade att in
låta sig i något samtal. Han kallades äfven af Svea och Göta
hofrätt till inställelse, men kronobetjäningen kunde aldrig anträffa
honom. Orsaken var utan tvifvel den, att opinionen var emot
en dylik förföljelse af sann gudaktighet, hvadan åtskilliga under
ordnade myndigheter visade ett visst undseende mot Strokirch.
Nyssnämnde prästman Krank hade varit präst vid finska
församling en i Stockholm men 1733 nedlagt ämbetet. Han plägade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
