Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Henrik Schartau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET 18:DE ÅRHUNDR. 237
tjuf, som låg för döden, borde angifva sig såsom den brottslige,
svarade Schartau på brefkanten, att »blott återställning behöfdes».
Man kan med skäl sätta i fråga, huruvida icke kärleken här
kom för mycket i strid med sanningen.
Framför allt utmärkte sig Schartau såsom £ateket. Han
hade en stor gåfva att kunna bemäktiga sig hvars och ens fatt¬
ningsförmåga och leda den dit han ville. Härunder komm han
" själf i tillfälle att lära, i hvilka ordalag svaren på hans frågor
borde affattas. Genom att lämpa sig efter det lefvande tros¬
tungomålet . hos folket förstod han att ingjuta ande och St
skolteologiens döda former utan att behöfva framhålla dessa till
ett omöjligt beskådande. MHäraf kan förklaras, huru personer af
menige man ofta bättre förstodo Schartaus skrifter än de världs¬
ligt bildade.
Hufvudsumman af hvad Schartau genom sina predikningar
och sin kateketiska verksamhet ville inskärpa, var denna: Vöd¬
vändigheten för en kristen att akta sig för den falska andlig¬
heten eller den, som 1) går utom Guds ord, 2) mot Guds ord,
3) mot det allmänna förnuftets grundsanningar, helst Gud, som
ock gifoit oss förnuftet, ej kan motsäga sig själf genom att gifva
oss något oförnuftigt.
Schartau var obestridligen ett salt i den andliga förruttnelse,
som neologien hade medfört. Han var en man, som mer än
någon annan på den tiden trängt igenom det yttre skalet för
att finna kärnan. Och just därför hade han så stor betydelse
för sin tid. Hans efterföljare, af hvilka alltför många mera tagit
läromästarens skal än kärna, hafva, såsom vi veta, fastnat i en
yttre ortodoxi och en stel högkyrklighet, som förkväft själfva
anden och lifvet. ” Därför kunna vi säga, att den närvarande
tidens schartauanher hafva i mångt och mycket skilt sig från sin
store mästare. Här har inträffat, såsom så ofta händer, att lär¬
jungen går längre än mästaren och fördärfvar därigenom det
goda, som fanns hos "honom. Det är därför något utmärkande
för de delar af vårt land, där schartauanismen vunnit rotfäste,
att det andliga lifvet på ett betänkligt sätt ligger nere, och att
man till ytterlighet är insnörd i den högkyrkliga ortodoxiens
tvångströja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
