Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Norrlandsläsarne i början af 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 TJUGUSJETTE EAPITLET.
trädde han ty värr afvogt emot olika tänkande och var särdeles
ömtålig vid motsägelser. Vanligen föreläste han ur Luthers
postilla och gjorde tillämpningar öfver det lästa på åhörarnes
hjärtan. I synnerhet läste han med förkärlek sådana stycken ur
Luthers skrifter, där denne på sitt kraftiga sätt uppträder emot påf¬
vedömet, hvarvid Luthers yttranden tillämpades på statskyrkan.
Nils Petter Ersson erhöll en medhjälpare i Neder-Kalix
församling vid namn LARS OLOF NILSSON i Småträsk, hvilken
fått till sitt verksamhetsområde Öfver-Kalix och Råneå socknar,
hvarförutom han stundom också uppträdde i Neder-Luleå. Den
förut omnämnde Lindqvist var ledare i Piteå, och Nils Petter
Ersson verkade hufvudsakligast i Öfver-Luleå. Den frikyrkliga
rörelsen började nu allt mer och mer komma till stadga uti
Norrbotten. Man begagnade sig icke allenast af tillfällena att
fritt få församlas kring Guds ord, utan man förvaltade äfven
sakramenten efter Guds ord och instiftelse. Äfven denna rörelses
motståndare kunna icke förneka de s. k. separatisternas upp¬
riktiga nit för sann kristen lära och sant kristligt HEDE ar
också troligt, att, om ett större tillmötesgående från kyrkans
sida kommit dem till del, någon separation från den svenska
statskyrkan sannolikt aldrig hade ägt rum.
Emedan man icke underkastade sig konfirmationen, ja, icke
heller fick blifva konfirmerad, då man icke hade blifvit döpt af
svenska kyrkans präster, så kunde man icke heller erhålla laglig
vigsel. Detta gaf anledning därtill, att förbindelser mellan de
olika könen knötos utan någon kyrklig vigsel. År "1854. IN
lämnades af separatisterna i Väster- och Norrbotten samt i norra
Ångermanland en skrifvelse till Hernösands domkapitel, i hvilken
de klagade, att lysning till äktenskap och vigsel förvägrades
dem, emedan de icke blifvit konfirmerade. Denna besvärsskrift
vände sig icke så mycket emot kyrkolagen, hvilket ju hade
varit det rätta, utan långt mera emot prästerskapets tillämpning
af densamma, i det att man menade det vara prästernas ,påhitt
för att »hämnas på separatisternas gensträfvighet», då dessa icke
ville underkasta sig de kyrkliga stadgarna. Något afseende vid
denna skrifvelse fästades naturligtvis icke af domkapitlet. Följden
däraf blef, att unga män och kvinnor tvingades mer än förr att
ingå förbindelser utan kyrklig vigsel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
