Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Jakob Otto Hoof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET 19:DE ÅRHUNDR. 265
andra till Jesus utan äfven att själf vara en Jesu efterföljare.
Han var de troende en föresyn i ord, i umgängelse, i kärlek, i
tro och visade sin tro med sina gärningar, älskade med ömhet
sina medmänniskor, förlät sina fiender, bad för sina vänner och
ovänner.
Ehuru Hoof bodde på samma ställe allt ifrån sin omvän¬
delse intill sin död, hade han likväl åhörare ifrån långt aflägsna
orter. Ja, mycket folk af så väl högre som lägre stånd reste
eller gingo långa vägar för att höra den väldige predikanten
eller tala med honom. Uti sin boning, som var ett kärt tillhåll
för talrika hopar af kristna vänner från alla orter, lofsjöng han
i deras älskliga krets Gud och lammet. ’ Lekamliga gåfvor utde¬
lades åt behofvets barn och andlig vederkvickelse åt Jesu vän¬
ner. Dessa samkväm buro bilden af en himmelens förgård på
jorden. Hans ålder tramskred under ett beständigt lof och en
varm tacksägelse till Gud.
Som predikant var Hoof ett tordönsbarn och bestraffade
med skoningslös stränghet synd och last utan hänsyn till person.
Såsom exempel därpå vilja vi här anföra några korta utdrag ur
hans efterlämnade predikningar. Han verkade i en landsort, där
han, omgifven af en resehandlande folkskara, som färdades om¬
kring i många af rikets landskap och städer, hade tillfälle att se,
huru man ofta hemförde många fåfängliga och främmande moder,
många onda seder och vederstyggliga synder. Därigenom för¬
stördes den rena enkelheten, hälsans glädje och huslig frid.
Rörande denna sak läsa vi i en predikan på första sönda¬
gen efter trefaldighet följande: »Så bort då med edra förbannade
högfärdsmönster, åthäfvor och seder. De äro komna från helve¬
tet och af djäfvulen förfärdigade i utländska orter samt af honom
och hans resenärer hitskickade. Vi hafva nog af våra inländska
synder utan att införa flera utifrån och därmed icke allenast
draga armod öfver hela riket utan det, som är ännu farligare,
en sjufaldig förbannelse öfver oss och landet i tid och evighet.
Om människor stupade af armod och hungersnöd, det vore det
lindrigaste straffet. Men det fasligaste vore, att de flesta helt
säkert foro samma färd som den rike mannen. Gud har gifvit
oss medel i händer inom riket att förfärdiga våra kläder, och det
ägnar en kristen och hvar förnuftig människa att med dem be¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
