Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Lars Levi Læstadius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284 TRETTIONDE KAPITLET.
för en stund fattade Leestadii sinne, icke någon genomgående
förändring hos honom. Han säger själf, att den hemliga oro,
som första gången påkom honom, glömdes snart. Han synes
hafva varit ett sorglöst världens barn, som ej hade någon blick
för lifvets allvar. Han lefde i själfva verket denna tid endast
för världen, och den kärlek, Som bodde i hans inre, var allt
annat än himmelsk.
Den 6 aug. 1816 reste båda bröderna till Hernösands gym¬
nasium. Under sin gymnasiitid började Lars Levi på allvar att
studera botanik och företog åtskilliga fotvandringar i så väl
Jämtlands som Pite lappmarker. Om orsaken till dessa forsk¬
ningar säger han: »Detta svåra och för en fattig yngling högst
vådliga företag var egentligen icke ett tillfredsställande blott af
kunskapsbegäret, icke heller en föresats att göra det rätta för
det rättas skull utan afseende på några förmåner, utan det var
en plan att genom botaniken blifva känd i Uppsala. Det var
en uträkning, att genom botaniken blifva anammad af botanis¬
terna uti evinnerliga hyddor.» Hvad man nu än må säga om
bevekelsegrunderna till dessa hans forskningar inom botanikens
område, visst är, att han på detta område gjorde ofantligt stora
framsteg och därigenom förvärfvade sig ett namn så väl inom
Under allt detta arbete trängde sig dock beständigt mo¬
derns ord och förmaningar fram i hans minne. Härom säger
han själf, att moderns oändliga tålamod, hennes stilla undergifven¬
het under Guds vilja, hennes kväfda suckar och tårar, när hon
blef misshandlad, hennes tysta böner på nattlägret hade gjort ett
outplånligt intryck på hans hjärta. Alltid stodo dessa tårar så¬
som en förebråelse framför honom, när någon synd begicks, och
dessa tårar tycktes innehålla dessa fördömande ord: »Din moder
har gråtit förgäfves för en vansläktad son». Därför infann sig
ett slags ånger på gärningen, ett samvetets fördömande och
ogillande, men den döda tron hindrade en rätt väckelse och
syndaånger.
Då Lestadius hade blifvit prästvigd, började ett nytt blad
i hans lefnads historia. Han blef anställd såsom präst just i den
församling, där han hade framlefvat sina första barnaår och där
han pröfvat på fattigdomens djupa nöd. Han blef nämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
