Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Lars Levi Læstadius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET 19:DE ÅRHUNDR. 287
med en viss älsklig naivitet yttrar han med afseende på sitt barns
död följande: »Den tanken var dock den ljufvaste, att lille Levi är
den förste, som kommer springande mot pappa och mamma på
evighetens gröna strand>.
Men en ännu kraftigare påminnelse om döden och evig¬
hetens allvar fick han år 1842, då han trodde sig hafva fått
lungsot och ansåg, att döden med visshet snart därpå skulle
följa. Härom säger han: »Här blef nu den fixa idén uppväckt:
beställ” om ditt "bus, tyr du måste dö: OCh nu Törst nfrämm se
en allvarlig och djup fruktan för döden. Huru kom det till, att
jag kunde vara beredd att dö 1832, och 10 år därefter kunde
jag icke vara beredd? Och likväl var det vid båda tillfällena
gifvet, att jag skulle dö. Förra gången var jag verkligen nära
döden och tog för gifvet, att döden var nära, men kände dock
ingen fruktan : för döden, Jag tyckte mig för egen: del vara
beredd att dö. Men senare gången kände jag, att jag icke var
beredd, ehuru döden icke var så nära som förra gången, ty jag
var icke sängliggande utan gick uppe och vandrade. Men fruk¬
tan för döden var stor, och bekymret om själens frälsning var
nu större än bekymret om de efterlefvandes bärgning För mig
var fruktan för döden en ögonsalfva; ögonen öppnades både för
det framfarna och det tillkommande. : Jag såg följderna af min
ogudaktiga lefnad framstå i evighetens ljus, ty i det hela hade
min lefnad varit mer ogudaktig än gudfruktig, ehuru jag i värl¬
dens ögon kunde anses som ett dygdemönster. Alla ungdoms¬
synder kommo nu: fram för min åskådning. Det har efteråt
förundrat mig, huruledes alla dessa mandater voro liksom glömda,
ända till dess förenämnda fruktan för döden infann sig. Det
kunde icke vara annat än den döda tron, som ända hittills bort¬
skymt dem. Och hvad kunde det väl vara annat än samma
döda tro, som tio år förut, då jag låg nära döden, hindrade all
fruktan för döden att infinna sig? Var det nu denna sjukdoms
art, att den skulle ha med sig fruktan för döden, eller var det
sorg öfver Levis död, som hade gjort hjärtat ömtåligare för
passionernas intryck, eller var det en påminnelse från den hit¬
tills okände Guden, som uppväckte denna fruktan, hvilken seder¬
mera blef så fruktansvärd för krögare och fyllhundar? Jag kan
icke erinra mig annat, än att jag från denna tid blef dragen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
