Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Lars Levi Læstadius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288 TRETTIONDE KAPITLET:
liksom med våld af en högre makt till att känna, tänka, handla
tvärt emot min egen vilja, så att min egen och andras väckelse
ieke är ett verk af egen vilja.>
Ännu hade Lestadius icke börjat den predikoverksamhet,
som skulle hafva med sig så omfattande verkningar. Visserligen
drog han nu i härnad mot krögarne inom församlingen, men
segern stannade dock icke på hans sida. Tillståndet var och för¬
blef detsamma. En synnerligen svår kamp hade han att ut¬
kämpa mot församlingens klockare, som var en banérförare för
krögarne. Härom säger Leestadius: »Jag såg, att det stod illa
till med församlingen. Men de medel, som skulle verka en sådan
förändring hos den, voro ännu för mig förborgade. Jag hade
alltid hyst en stor afsky för öfverlastade personer, och denna
afsky stegrades, ju mer fyllerilasten tilltog. Ehuru själf hushålls¬
aktig och sparsam kunde jag dock aldrig förlika mig med krö¬
garne, hvilkas nedriga egennytta utarmade församlingen. Jag
hyste ett andligt hat till krögare och fyllhundar ÖCk tfOR an
hvarje prästman borde bära hat till de nikolaiters lärdom, som
gör människan både blind och döf för alla förnuftiga föreställ¬
ningar. Så borde väl hvarje förnuftig människa inse, att ju mer
fattigpersonalen ökas, desto flera tiggare får prästen föda, desto mer
besvär måste han vidkännas för att skaffa dem hjälp. Jag försökte
flera gånger att få hjälp af församlingen åt sådana fattiga, som sak¬
nade anhöriga, men församlingen var ogen och landshöfdingämbetet
oefterrättligt. De fattiga fingo således ingen hjälp, och detta väckte
hos mig både bekymmer och harm. Det väckte bekymmer, emedan
jag äfven den tiden hyste ett naturligt medlidande med de fattiga.
Men detta medlidande har nu alldeles försvunnit, sedan jag blifvit
fullkomligt öfvertygad därom, att det är icke Gud utan djäfvulen,
som gjort dem fattiga. Det väckte harm, emedan det syntes
obilligt, att prästen skulle föda de trashankar, som krögarne
gjort utfattiga.>
Vid denna tid kom det absoluta brännvinsförbudet till Lapp¬
marken, men detta verkade föga, så länge det var tillåtet att
införa konjak. Handlandena förde” också in färgadt brännvin
under namn af konjak, hvadan förhållandet blef detsamma som
förut. Med allvar uppträdde Leestadius i sina predikningar mot
detta sorgliga förhållande. Men det uppväckte till en början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
