Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Lars Levi Læstadius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET 19:DE ÅRHUNDR. 289
endast förbittring. Man söp i harmen, så snart man kom ut ur
kyrkan. Ja, t. o. m. församlingens klockare, som var den störste
krögaren, ställde sig ofta midt framför kyrkdörren och tog sig
en klunk midt i församlingens åsyn, och detta gjorde han, just
när prästen kom ut ur kyrkan. ” År 1842 fanns ingen nykterhets
vän i hela församlingen utom en lapp, som hade afgifvit nykter
hetslöfte. Leestadius kungjorde detta i kyrkan för att låta för
samlingsborna få ett godt exempel. Men detta väckte ett stort
alarm i så väl krögarnes som suparenas läger. I synnerhet upp
trädde klockaren häremot, emedan han fruktade, att, om lapparne
upphörde att supa, han skulle blifva ruinerad. Vanligen lämnade
denne man åt lapparne, då de om våren flyttade längre uppåt
tjällen, på kredit ett halft eller ett helt stop spirituosa, och, när de
kommo tillbaka på hösten, for han från kåta till kåta och tog
en mindre slaktren för det halfva stopet och en större slaktren för
det hela stopet. Den mindre renen var värd 5 kr. och den större 8
å 9 kr. Försökte någon-lapp att pruta, så hotade krögaren att
stämma honom för fylleri och sparka ut honom, ifall han å nyo
ville sätta sin fot öfver hans tröskel. Detta gjorde, att hela för
samlingen fruktade den store krögaren. Han kom också till
Lestadius och yrkade på, att kungörelsen beträffande den lapp,
som hade afgifvit nykterhetslöftet, skulle återtagas, men Teestadius
gjorde sig ingen brådska därmed, och så fick det bero vid hvad
som hade skett.
Icke långt efter det Laestadius börjat sin strid mot drycken
skapen, begaf han sig ned till Hernösand för att aflägga sin
pastoralexamen. Där väckte hans uppträdande mycken uppmärk
samhet. Han gick iklädd sin gråa vadmalsdräkt, ända till dess
han genom en väns föranstaltande utbytte den mot en annan,
som icke så skarpt stack af mot den hederslegionstjärna, som
han bar på bröstet, särskildt då han uppvaktade stiftets biskop.
Men han ådrog sig äfven uppmärksamhet till följd af sin stora
bekantskap med det gamla romarespråket. Vid sin pastoralexa
men hade han utgifvit åtskilliga teser samt därjämte utgifvit en
skrift på latin, hvari han skildrade den inre brytning, som hade
försiggått hos honom. Man kan säga, att denna afhandling var
Leestadii »religiöst politiska trosbekännelse». I denna sin skrift
gisslar han ock på det allra skarpaste sätt det dåvarande förfallet på
Ekman, Den inre missionens historia. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
