Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Lars Levi Læstadius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET I19:DE ÅRHUNDR. 201
Det rika och lifliga bildspråk, som Leestadius begagnade i
sina predikningar, kunde af åhörarne icke så lätt glömmas. Vid
hemkomsten från kyrkan omtalade den ene för den andre, hvad
prästen hade sagt. Somliga skrattade och andra funderade öfver
hvad allt detta kunde hafva att betyda. Slutligen kände sig en
och annan orolig. Man kände liksom hemliga rysningar genom¬
isa hela organismen. Man kände hjärtat antingen ömt eller
hårdt och uppblåst, och mer än en begaf sig till prästgården för
att begära upplysningar beträffande dessa förhållanden. För att
bli förtrogen med Leestadii sätt att behandla de bekymrade må
man höra hans egen redogörelse därför. Han säger nämligen:
»Jag måste i början gå mycket varsämt till väga med dessa
borttappade får af Israels hus. Nästan skygg och ovan vid den
rätta fårskötseln förklarade jag för de bekymrade ett och annat
ställe ur bibeln, som afmålade deras själstillstånd, försäkrande,
att den helige ande börjat sitt verk i deras hjärtan, att de borde
flitigt pröfva sitt hjärta efter Guds ord och bedja Gud om nåd
och hjälp i deras andliga nöd, samt tillade slutligen, att den,
som ett godt verk i dem begynt hade, kunde och väl fullborda
det».:0, S. V.
År 1845 gingo stora väckelser fram öfver trakterna rundt
omkring, där Leestadius verkade. Vid denna tid började krögarne
och drinkarne att upphöra med sina besök i kyrkan, ty de vågade
icke gå dit, där bestraffningens ord ljöd dem till mötes. Leesta¬
dius säger själf härom: »Lagpredikningarna dånade från Sinai
berg så förfärligt, att gamle Adam blef förskräckt. Somliga
sade om väckelsepredikanten: »Han predikar i vredesmod»; andra
sade: »Ni ser ju, att han är vriden». Emellertid började kyrko¬
besöken allt mer och mer tilltaga, »så att», säger TLeestadius,
>både krögare och fyllhundar måste så småningom krypa in i
kyrkan igen». Då rörelsen inom församlingen tilltog, uppmanade
Lestadius de få väckta, som funnos där, att verka på sina gran¬
nar Hansslade dem; på bjärtat sliknelsens omnade olika punden,
som Herren hade gifvit sina tjänare. Det är klart, att dessa fri¬
villiga arbetare blefvo utsatta för de allra gröfsta försmädelser
från den sorglösa världens sida, ja, understundom blefvo de
handgripligen tillrättavisade med knytnäfvarna. Men under allt
detta gick Herrens verk framåt. Hittills hade ingenting spårats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
