Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Lars Levi Læstadius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 TR BELFÖONDESKARIRERT:
om de rop och högljudda snyftningar, som sedermera blefvo ut¬
märkande för lzestadianerna. Leestadius själf förklarar detta, då
han säger: »ty den helige ande var icke ännu då på färde, och
något rätt förkrossadt hjärta fanns icke i hela församlingen.»
Emellertid närmade sig allt mer och mer den mäktiga
rörelse, som skulle rensa ut ogudaktigheten och bringa till stånd
en ny sakernas ordning. Under vintern 1846 strömmade folk
från alla håll till kyrkan, och denna blef till den grad fylld af
människor, att t. o. m. församlingens klockare måste sitta stilla
kvar i klockarbänken och höra på predikan i stället för att sitta
utanför dörren och röka sin pipa. För denna människomassa
förkunnade nu Leestadius lagen på ett det mest hänsynslösa språk
och klädde bestraffningens ord i liknelser, som voro i högsta
grad blottade på all hyfsning. Detta är förklarligt endast däri¬
genom, att han visste sig hafva framför sig en menighet, som
befann sig på en mycket låg ståndpunkt. Det började ringa
liksom till doms i människors öron och hjärtan, och de första
s. k. »nådemärkena» började visa sig. Dessa yttrade sig i syner
och ett extasiskt tillstånd. Den, som först kom i ett sådant till¬
stånd, var pigan Sofia Persdotter Nivo. Mikaelidagen 1848 hade
hon afhört en predikan om den störste i himmelriket med de två
underafdelningarna: 1) den störste är den minste, och 2) den
minste är den ’störste. Den uppväckta kvinnan, som arbetade
med egenrättfärdighet och visserligen icke kunde tillerkänna sig
den främsta platsen i Guds rike men icke heller ville intaga den
lägsta, kom i mycket stort bryderi. Hon kunde ej komma till
någon klarhet i denna fråga, och då hon kom hem, förlorade hon
sansen och låg afsvimmad . under två timmar. Man kunde icke
förmärka, att hon andades; ’ blott: då och då skiftade hon färg.
Under detta tillstånd hade hon en syn, som hon sedermera om¬
talade för de omkringstående. Hon tyckte sig hafva blifvit törd
både till himmelen och helvetet. I himmelen tyckte hon sig
sitta på en stol, och änglar hissade henne upp och dansade om¬
kring henne. De dansade i ring, men ena ändan af ringen var
öppen. När de hade släppt ned henne, kommo de med en bok,
som var klarare än solen, och i denna bok sjöngo de tillsamman
med ihenne. Äfven barnen, som voro i vida större härlighet än
andra utvalda, dansade parvis, hållande hvarandra om halsen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
