Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Lars Levi Læstadius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET I19:DE ÅRHUNDR. 203
tackande och lofvande Gud och frälsaren. Beskrifningen öfver
hvad hon sett i helvetet tillkännagaf delvis en rent af vild fantasi.
Så t. ex. trodde hon sig se en afliden, mycket girig krögerska
stekt på sina egna silfverpenningar, så att hon blef falaska, hvar¬
efter hon åter sammansattes till människoform.
Dylika syner blefvo sedan mycket vanliga bland Leestadii
åhörare. Det var icke endast under sömnen, som sådana syner
tedde sig för deras inre öga, utan äfven i fullkomligt vaket till¬
stånd... Leestadius själf omtalar, att han julaftonen 1847 under
sitt gående till kyrkan, då han såg kyrkvägen vara full af folk,
träffades i sitt hjärta af en inre blixt eller ljungeld, hvilken han
känt flera gånger förut vid dylika tillfällen. Det var liksom en
ljusare fläkt från en högre värld. Synen af den till kyrkan
strömmande folkmassan uppväckte nämligen en flyktig känsla,
som flög som en blixt till hans hjärta och åtföljdes af den tanken:
» Skall jag usling vara dessa blindas ledare till evigheten?» Någon
stund därefter såg han en stor ljus låga utströmma från kyrk¬
taket i Karesuando i sydlig riktning. Samma afton hade några
af församlingens medlemmar sett små svarta vålnader flaxa om¬
kring de upptända ljusen i ljuskronan och hade mycken lust att
släcka ut ljusen men förgäfves. Härom säger Leestadius: »Att
dessa ljungeldar, som jag såg förmodligen i mitt eget hjärta,
kommo från Sinai berg och voro en åskådning af mitt eget inre
tillstånd, kan slutas däraf, att, då jag någon gång senare varit
i en hård kamp och strid med djäfvulen eller lagen, som bor i
mina lemmar, hvilken strid Luther kallar »djäfvulens anfäkt¬
ningar», uppenbarade sig det onda, d. v. s. den djäfvul, som bor
inom människan själf, såsom en person, som ville draga mig ut
genom fönstret. Vid ett annat tillfälle uppenbarade sig detta
onda som en björn, som låg under sängen och försökte lyfta upp
sängen, ehuru det icke lyckades. En annan gång såg jag den store
draken visa sina tänder åt mig. Sådana åskådningar komma från
människans inre eller från den andevärld, som finnes inom män¬
niskan själf».
Under ordets förkunnande så väl i kyrkan som i hemmen
uppkommo de besynnerliga rörelser, som fått namnet lisckutuksta.
Lestadius förklarar i en skrifvelse till domkapitlet de uppkomna
lätena och ljuden, som de väckta läto höra, på följande sätt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
